JAG VILL INTE! STICK!

Farhågorna kring den där efterhängsna schweizaren har visat sej vara sanna. Han har inte sagt det rätt ut, men det finns ganska mycket som tyder på att han är intresserad. Några exempel:

• Han sms:ar mej i snitt en gång per dag. Jag börjar aldrig sms:a honom först och jag svarar bara på vartannat sms. (Svarar bara på de som innehåller tydliga frågor)
• Han lånade sin brors bil för att kunna köra mej (och Josef) till en träning några mil bort, kolla på träningen, 1,5 timme, och skjutsa hem mej (oss) igen, gratis.
• När vi kom till Konstanz frågade han om jag under helgen skulle vilja åka med honom till en annan ort och titta på en match som han skulle vara linjedomare i. Jag tackade nej.
• Förra gången han var i ishallen tog han med sej en klubba som han inte alls använde, bara för att visa mej att vi har likadana klubbor. Räcker det inte med att peka på min och säga "jag har en likadan klubba hemma"?
• Han har erbjudit sej att ge en klubba till mej gratis (den kostar tydligen 1500-2000 spänn) så jag kan sälja den till en kompis som vill ha en klubba. Varför ger han den inte direkt till min kompis?
• Han lär sej svenska och försöker säga några nya ord på svenska varje gång vi ses och slänger gärna in ett "hej" i sina sms. Och nej, han kunde inte ett ord svenska innan han träffade mej.
• Ikväll har han extra tagit ledigt (!) från jobbet för att kunna träna i ishallen med mitt lag. Det sms:et fick jag för en timme sedan..

Och något man måste tänka på är att vi inte har någonting gemensamt. Det är bara ishockeyn. Nu börjar det bli creepy. Nu ska jag nämligen byta om och duscha med killen också...! Han vet ju att hela laget byter om i samma omklädningsrum. Ärligt talat så har jag en stor klump i magen. Jag vill inte duscha med karln! De andra bryr jag mej inte om, för alla är ju där för att spela ishockey. Men i hans fall är jag inte helt säker på om det bara är ishockeyn som lockar. Det känns lite som en förevändning för att få umgås med mej. Han har aldrig tränat med laget förut..

Frågan är om jag ska säga ifrån. Jag har försökt att bara vara normal, svara på lite sms och säga hej när vi ses i ishallen. Jag har ju varit tydlig med att jag har en kille (han vet om att vi har varit ihop i 8 år) och att jag inte vill ha något mer från honom. Men vad mer kan jag göra?

Som tur är följer snällaste Erica med till träningen som moraliskt stöd.