Sista tentan

Idag, den finaste dagen på länge, skriver jag min allra sista tenta på Uni Konstanz. Helt otroligt.

De flesta skriver sin sista mellan den 23:e och 28.e, men jag hade ett lite tajtare tenta-schema och får lite semester som jag ska utnyttja såhär:

• Ikväll: Hemmagjort sushi med Kayleigh och Fiona
• 18-21 juli - Berlin och hälsa på Ingrid, en nära vän till familjen
• 21 - 22 juli  - Würzburg, här känner vi ingen, men staden är fin
• 22 - 24 juli - Binau, hälsa på mammas morbror Werner och hans fru Inge
• 24 - 28 juli - Konstanz (Mainau, Vandring, åka båt, Säntis och god mat!)
• 28 juli - vidare till släkten i och kring Basel
• 1:a augusti - hemma i Halna

Ingen dåligt semester det där. Mycket fina grejer, mycket trevligt folk (mamma och pappa möter upp mej i Berlin den 20:e och jag ska även träffa Camilla - mitt i hennes tentaperiod) Och sedan fyller min pappa 60 år! Han tyckte dock att "det där firandet" kunde vänta tills det hade lugnat ner sej lite (dvs tils när vi är hemma i Halna igen..). Vilka löjlerier. Här ska det minsann firas!

Jag är på så bra humör att jag tror att ingenting kan få mej att må dåligt. Inte ens om tentan är skitsvår, jag älskar verkligen makro med mikrometoder (Monetary Economics) och det bästa är att jag har hört att all makro jag kommer läsa nu till hösten bygger på mikrometoder!!! Livet är underbart!

Bara för att jag är på så bra humör slänger jag in lite fina bilder som ni kan njuta av. Ciao!

 Hamnen

Mainau

Tyskar vs svenskar

Många har frågat mej vad de största skillnaderna är mellan att leva i Tyskland och att leva i Sverige, och vad den största skillnaden är mellan tyskar och svenskar.

Detta kommer jag gå in på lite närmare efter min tenta på tisdag, men jag kan säga redan nu att tyskar är precis lika dryga på internet som vi svenskar är.

Jag postade ett inlägg på en facebook-sida för ekonomstudenter på uni Konstanz och frågade om någon känner en viss Christoph, som har lovat att ge tillbaka mina Open Macro-anteckningar och sedan inte har gjort det. Jag skrev uttryckligen att jag har hans nummer och har försökt få tag på honom, men att han inte svarar och att jag vill försöka få tag på honom innan jag åker tillbaka till Sverige.

En random tysks svar? - "Meh, ring honom.."

Tack för din input...

Typiskt tjejer

Igår kväll hängde jag och Kathrin med WG:t ovanför. Efter ett tag sa någon "Vi kanske kan spela ett spel?", men eftersom vi bara var tjejer var ju ett riktigt spel "för komplicerat". Detta händer alltid när endast tjejer spelar spel:

• Om spelet innehåller annat än bara tärningar eller bara kort är det för komplicerat.
• Om reglerna tar mer än 3 minuter att förklara är det för komplicerat.
• Om spelet tar längre än 20 minuter är det för komplicerat.

Ovanstående leder till följande: De enda acceptabla spelen blir således Monopol (världens tråkigaste och längsta spel, som faktiskt har en del regler, men "alla kan ju Monopol") eller ett renodlat kortspel. De renodlade kortspelen går alltid ut på samma sak: Dela upp alla kort lika mellan spelarna, spela korten och ha lite regler som förvirrar så att den som gör fel måste ta upp alla kort. -Den som först får slut på kort vinner.

Ovanstående leder till följande: Efter ungefår 30 sekunder vet alla ungefär vem som kommer vinna och definitivt vem som kommer förlora (spelaren som säger: "Meh, alla kort ser ju likadana ut - det är därför jag alltid gör fel!"). Ändå fortsätter man spela och till slut sitter de två sista spelarna kvar med varsin halva av den totala kortstapel och måste spela fem gånger så länge mot varandra än vad spelet har tagit hittills, för att någon eventuellt ska bli den ultimata förloraren.

Ovanstående leder till följande: förvirringen i början är lite lustig, efter några varv har man kommit in i det och alla skrattar gott åt personen som gör fel hela tiden och definitivt kommer förlora. Efter ytterligare några minuter har det förlorat sin charm och man spelar färdigt spelet enbart för att man har börjat det.

Alla dessa spel bygger bara på reaktionsförmåga och på att hålla isär regler. Alltid. Och det är bara kul de första fem minuterna. Alltid. -Varför inte ge sej på ett spel som tar lite längre tid att förklara, men där alla har chans att vinna? Och där man inte skrattar åt någon utan berömmer folk för smarta drag?

Så bara för att jag har köpt spelet "Elfenland" och inte är kille (som är födda med förmågan att förstå spelregler) är jag en äkta spelnörd. För Elfenland har ingen tärning utan man måste spela ut kort för att flytta sin spelpjäs. Ajajaj, det klarar de stackars små tjej-hjärncellerna inte av..

Hemlängtan

Igår drog Törebodafestivalen igång och en tredjedel av alla statusuppdateringar på Facebook påminner mej om det om och om igen. Hoppas festivalen fortsätter lika bra som den börjat, med nöjda besökare i alla åldrar och inget bråk.

Att skriva en survey paper

Ja, hur gör man? En survey paper ska tydligt sammanfatta den senaste forskningen inom ett område, vad de undersöker, varför det är viktigt, vilka metoder som används och vilka slutsatser som drar.

Heter man Ellinor gör man en survey paper ungefär såhär:

•  Hitta den "första" viktiga uppsatsen inom området. För min del blev det Chiswick 1978.
•  Satsa på artiklar från välrenommerade tidningar, som American Economic Review.
•  Läs varje artikel och bena ut följande: undersökningsfråga, skillnad från tidigare forskning, data, ekonometrisk metod och slutsats.
•  Skriv en survey paper enligt mallen:
  - introduktion (vad undersöks? varför är det viktigt? hur urvalet gjorts?)
  - avhandling (vad och hur undersöker de enskilda artiklarna? slutsatser?)
  - slutsats (sammanfattning: trender, undersökningsproblem, förslag på forskning)

Japp, så lyckas man göra två veckors arbete på två dagar. Är halvvägs och deadline är imorgon klockan 11.45. (Inget jag rekommenderar folk att göra, men måste det göras, så måste det)

Åter till "The impact of social integration on the economic integration of immigrants".

Tenta 1 avklarad

Första tentan för terminen, och därmed 4hp, är precis avklarad(-e). Muntlig juridik-tenta, minsann! Tyvärr fick jag ingen "rabatt" för att jag endast är ekonomistudent och inte juridikstudent, vilket de brukar ge, men jag klarade mej och fick 13 av totalt 18 poäng (4 är godkänt, över 9 ses som toppbetyg). Så jag klagar inte! Resterande deadlines:

6/7 Inlämning och presentation, Labour Economics
12/7 Tenta, Ökonomie des Sozialstaates
17/7 Prov, tyska
17/7 Tenta, Monetary Economics
(Oklart) Inlämning, Filmgeschichte

Så ni kan gissa er till att jag ska göra lite Labour Economics nu.

Modellkarriär!

Köpet av Campus-Konstanz-tröjan har redan lönat sej, den har nämligen satt igång en modell-karriär för mej!

Jag satt helt ovetandes och pluggade när en kameraförsedd kvinna komma fram och frågade om hon kunde ta kort på mej för Uni Konstanz. -Självklart!

Cirka 20 minuter senare (efter att många testfoton hade tagits och många olika ljusskärmar hade släpats runt av den dreadlockade kamerassistenten) skrev jag under ett papper där jag hänvisades till som "modellen".

Nu skulle det ju vara spännande att se om dessa "modell"-bilder dyker upp på hemsidan, men detta är tyvärr föga troligt, med tanke på hur den nästan satsar på att inte förmedla en bild av universitetet och snarare vara så icke-interaktiv och tråkig som möjligt.

Så är det med me't.

För att vara helt ärlig; Jag har fortfarande ont i magen. Visst fick jag mycket gjort på uni idag och jo, det var trevligt att köpa en tröja och försöka fota den, men vad gör jag nu?

Ja, inte stannar jag här hemma och stirrar på fyra väggar iallafall. När ångesten ändå är total kan den lika gärna spädas på med tentaångest - för den gillar jag bättre.

Tack Marcus som lyste upp dagen med bästa kommentaren:
"Jag hade förmodligen varit världens mest framstående målare idag om det inte hade varit för den där JÄVLA jantelagen!!!"

Minnen att ta med hem

Jag har hela tiden varit på jakt efter saker som jag kan ta med mej hem till Sverige. I höstas köpte jag en tavla med ett tryck av Konstanz stad som den såg ut (ritades av) på 1600-talet.

Idag införskaffade jag en Campus Konstanz-luvtröja och jag är mycket nöjd!

Här är också bildbevis (och jag fattar verkligen inte hur alla svenska tjejer i åldrarna 14 - 20 år klarar av att ta skitsnygga bilder på sej själva på egen hand - hur går det till?? Har alla gått någon "fota-dej-så-du-ser-skitsnygg-ut-kurs (med-endast-din-mobil-kamera-och-ena-arm-som-hjälpmedel) som jag totalt har missat?? Ni får iallafall nöja er med nedanvarande bilder..)

 Att ta kort på genom att använda en vågig spegel gick sådär, då fick jag ta till fota-mot-dej-tekniken.

 På ungefär försök nummer 20 lyckades jag med någorlunda skärpa och att få mej, tröjan och tavlan på samma bild. Yeehoo.

Personligt?

Början på dagen var toppen, jag hade massor med energi och fick mycket gjort. Men nu känner jag mej väldigt tom. Jag fick höra att alla konfirmationsläger "indoktrinerar" ungdomarna som är där och det känns väldigt jobbigt att höra sådan kritik med tanke på att Josef är på Skaga konfirmationsläger just nu. Det blir väldigt personligt när min andra hälft gör något som jag är väldigt stolt över, och som jag också har gjort, och när jag sedan får höra att slutmålet måste vara konfirmation -  och därför är det indoktrinering.

En definition av indoktrinering är att lära ut något om känslor, politiska idéer eller religion på ett auktoritärt sätt, där diskussion och avvikande åsikter ej är tillåtna. Detta sker genom manipulation av människorna det lärs ut till och genom ensidig information; viss information lyfts fram, annan väljs bort.

I mitt huvud går detta inte alls ihop med Skaga. Mest för att slutmålet inte är konfirmation, utan att konfirmanderna ska få redskap för att bli vuxna och tänka kritiskt, så de kan ta ställning till om de vill konfirmeras eller inte.

Efter diskussionen tömdes jag på all energi och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Acceptera att folk tycker annorlunda? Acceptera att de kommer säga det, oavsett vad jag tänker och känner? Tyvärr är det lättare sagt än gjort. Det blir bara personligt om jag väljer att ta det personligt, men i detta fall är det så jobbigt att jag inte ens medvetet kan välja om jag ska ta det personligt eller ej.

I mitt huvud surrar det filosofiska tankar kring etik; Hur mycket av en annan människas nedstämdhet ska den andre parten i ett samtal vara ansvarig för? Hur långt sträcker sej regeln om att det är den utsatte som ska definiera om den blivit kränkt eller ej? Hur långt sträcker sej den kritiske personens rätt att uttrycka sin åsikt? Svaret är att jag inte vet, jag vet bara hur jag känner och jag har inte känt mej så nedstämd på riktigt, riktigt länge.