UPDATE FÖR TUSAN!

Hej kära, kära bloggläsare. Nu har jag äntligen fått lite mer tid över, eftersom kurserna jag läser inte kommer vara så krävande de närmsta dagarna och då ska jag se till att ni får lite blogg-godis; jag ska skriva om resa till Berlin, om min, mammas och pappas resa ner till Heidelbergområdet och om vad vi gjorde i Konstanz och i Schweiz!

Men detta kommer ske först ikväll. Först ska jag ta tag i lite pluggande. Så länge kan ni glädja er åt att Uni-Kater Sammy (katten som bor på Uni Konstanz) har fått en artikel på Südkuriers (en stor dagstidnings!) hemsida! (Ja, den är på tyska, men ni kan ju google-translatea!)

Sneak peek..

Nu bor jag i en fyra i Linköping tillsammans med Josef och två av mina kusiner. Vi har inte kommit iordning helt, men jag kan bjuda på ett foto av en grej vi pysslade med imorse - vårt lilla projekt.

Del av klädhängare, design Josef&Ellinor

Sista tentan

Idag, den finaste dagen på länge, skriver jag min allra sista tenta på Uni Konstanz. Helt otroligt.

De flesta skriver sin sista mellan den 23:e och 28.e, men jag hade ett lite tajtare tenta-schema och får lite semester som jag ska utnyttja såhär:

• Ikväll: Hemmagjort sushi med Kayleigh och Fiona
• 18-21 juli - Berlin och hälsa på Ingrid, en nära vän till familjen
• 21 - 22 juli  - Würzburg, här känner vi ingen, men staden är fin
• 22 - 24 juli - Binau, hälsa på mammas morbror Werner och hans fru Inge
• 24 - 28 juli - Konstanz (Mainau, Vandring, åka båt, Säntis och god mat!)
• 28 juli - vidare till släkten i och kring Basel
• 1:a augusti - hemma i Halna

Ingen dåligt semester det där. Mycket fina grejer, mycket trevligt folk (mamma och pappa möter upp mej i Berlin den 20:e och jag ska även träffa Camilla - mitt i hennes tentaperiod) Och sedan fyller min pappa 60 år! Han tyckte dock att "det där firandet" kunde vänta tills det hade lugnat ner sej lite (dvs tils när vi är hemma i Halna igen..). Vilka löjlerier. Här ska det minsann firas!

Jag är på så bra humör att jag tror att ingenting kan få mej att må dåligt. Inte ens om tentan är skitsvår, jag älskar verkligen makro med mikrometoder (Monetary Economics) och det bästa är att jag har hört att all makro jag kommer läsa nu till hösten bygger på mikrometoder!!! Livet är underbart!

Bara för att jag är på så bra humör slänger jag in lite fina bilder som ni kan njuta av. Ciao!

 Hamnen

Mainau

Tyskar vs svenskar

Många har frågat mej vad de största skillnaderna är mellan att leva i Tyskland och att leva i Sverige, och vad den största skillnaden är mellan tyskar och svenskar.

Detta kommer jag gå in på lite närmare efter min tenta på tisdag, men jag kan säga redan nu att tyskar är precis lika dryga på internet som vi svenskar är.

Jag postade ett inlägg på en facebook-sida för ekonomstudenter på uni Konstanz och frågade om någon känner en viss Christoph, som har lovat att ge tillbaka mina Open Macro-anteckningar och sedan inte har gjort det. Jag skrev uttryckligen att jag har hans nummer och har försökt få tag på honom, men att han inte svarar och att jag vill försöka få tag på honom innan jag åker tillbaka till Sverige.

En random tysks svar? - "Meh, ring honom.."

Tack för din input...

Typiskt tjejer

Igår kväll hängde jag och Kathrin med WG:t ovanför. Efter ett tag sa någon "Vi kanske kan spela ett spel?", men eftersom vi bara var tjejer var ju ett riktigt spel "för komplicerat". Detta händer alltid när endast tjejer spelar spel:

• Om spelet innehåller annat än bara tärningar eller bara kort är det för komplicerat.
• Om reglerna tar mer än 3 minuter att förklara är det för komplicerat.
• Om spelet tar längre än 20 minuter är det för komplicerat.

Ovanstående leder till följande: De enda acceptabla spelen blir således Monopol (världens tråkigaste och längsta spel, som faktiskt har en del regler, men "alla kan ju Monopol") eller ett renodlat kortspel. De renodlade kortspelen går alltid ut på samma sak: Dela upp alla kort lika mellan spelarna, spela korten och ha lite regler som förvirrar så att den som gör fel måste ta upp alla kort. -Den som först får slut på kort vinner.

Ovanstående leder till följande: Efter ungefår 30 sekunder vet alla ungefär vem som kommer vinna och definitivt vem som kommer förlora (spelaren som säger: "Meh, alla kort ser ju likadana ut - det är därför jag alltid gör fel!"). Ändå fortsätter man spela och till slut sitter de två sista spelarna kvar med varsin halva av den totala kortstapel och måste spela fem gånger så länge mot varandra än vad spelet har tagit hittills, för att någon eventuellt ska bli den ultimata förloraren.

Ovanstående leder till följande: förvirringen i början är lite lustig, efter några varv har man kommit in i det och alla skrattar gott åt personen som gör fel hela tiden och definitivt kommer förlora. Efter ytterligare några minuter har det förlorat sin charm och man spelar färdigt spelet enbart för att man har börjat det.

Alla dessa spel bygger bara på reaktionsförmåga och på att hålla isär regler. Alltid. Och det är bara kul de första fem minuterna. Alltid. -Varför inte ge sej på ett spel som tar lite längre tid att förklara, men där alla har chans att vinna? Och där man inte skrattar åt någon utan berömmer folk för smarta drag?

Så bara för att jag har köpt spelet "Elfenland" och inte är kille (som är födda med förmågan att förstå spelregler) är jag en äkta spelnörd. För Elfenland har ingen tärning utan man måste spela ut kort för att flytta sin spelpjäs. Ajajaj, det klarar de stackars små tjej-hjärncellerna inte av..

Hemlängtan

Igår drog Törebodafestivalen igång och en tredjedel av alla statusuppdateringar på Facebook påminner mej om det om och om igen. Hoppas festivalen fortsätter lika bra som den börjat, med nöjda besökare i alla åldrar och inget bråk.

Att skriva en survey paper

Ja, hur gör man? En survey paper ska tydligt sammanfatta den senaste forskningen inom ett område, vad de undersöker, varför det är viktigt, vilka metoder som används och vilka slutsatser som drar.

Heter man Ellinor gör man en survey paper ungefär såhär:

•  Hitta den "första" viktiga uppsatsen inom området. För min del blev det Chiswick 1978.
•  Satsa på artiklar från välrenommerade tidningar, som American Economic Review.
•  Läs varje artikel och bena ut följande: undersökningsfråga, skillnad från tidigare forskning, data, ekonometrisk metod och slutsats.
•  Skriv en survey paper enligt mallen:
  - introduktion (vad undersöks? varför är det viktigt? hur urvalet gjorts?)
  - avhandling (vad och hur undersöker de enskilda artiklarna? slutsatser?)
  - slutsats (sammanfattning: trender, undersökningsproblem, förslag på forskning)

Japp, så lyckas man göra två veckors arbete på två dagar. Är halvvägs och deadline är imorgon klockan 11.45. (Inget jag rekommenderar folk att göra, men måste det göras, så måste det)

Åter till "The impact of social integration on the economic integration of immigrants".

Tenta 1 avklarad

Första tentan för terminen, och därmed 4hp, är precis avklarad(-e). Muntlig juridik-tenta, minsann! Tyvärr fick jag ingen "rabatt" för att jag endast är ekonomistudent och inte juridikstudent, vilket de brukar ge, men jag klarade mej och fick 13 av totalt 18 poäng (4 är godkänt, över 9 ses som toppbetyg). Så jag klagar inte! Resterande deadlines:

6/7 Inlämning och presentation, Labour Economics
12/7 Tenta, Ökonomie des Sozialstaates
17/7 Prov, tyska
17/7 Tenta, Monetary Economics
(Oklart) Inlämning, Filmgeschichte

Så ni kan gissa er till att jag ska göra lite Labour Economics nu.

Modellkarriär!

Köpet av Campus-Konstanz-tröjan har redan lönat sej, den har nämligen satt igång en modell-karriär för mej!

Jag satt helt ovetandes och pluggade när en kameraförsedd kvinna komma fram och frågade om hon kunde ta kort på mej för Uni Konstanz. -Självklart!

Cirka 20 minuter senare (efter att många testfoton hade tagits och många olika ljusskärmar hade släpats runt av den dreadlockade kamerassistenten) skrev jag under ett papper där jag hänvisades till som "modellen".

Nu skulle det ju vara spännande att se om dessa "modell"-bilder dyker upp på hemsidan, men detta är tyvärr föga troligt, med tanke på hur den nästan satsar på att inte förmedla en bild av universitetet och snarare vara så icke-interaktiv och tråkig som möjligt.

Så är det med me't.

För att vara helt ärlig; Jag har fortfarande ont i magen. Visst fick jag mycket gjort på uni idag och jo, det var trevligt att köpa en tröja och försöka fota den, men vad gör jag nu?

Ja, inte stannar jag här hemma och stirrar på fyra väggar iallafall. När ångesten ändå är total kan den lika gärna spädas på med tentaångest - för den gillar jag bättre.

Tack Marcus som lyste upp dagen med bästa kommentaren:
"Jag hade förmodligen varit världens mest framstående målare idag om det inte hade varit för den där JÄVLA jantelagen!!!"

Minnen att ta med hem

Jag har hela tiden varit på jakt efter saker som jag kan ta med mej hem till Sverige. I höstas köpte jag en tavla med ett tryck av Konstanz stad som den såg ut (ritades av) på 1600-talet.

Idag införskaffade jag en Campus Konstanz-luvtröja och jag är mycket nöjd!

Här är också bildbevis (och jag fattar verkligen inte hur alla svenska tjejer i åldrarna 14 - 20 år klarar av att ta skitsnygga bilder på sej själva på egen hand - hur går det till?? Har alla gått någon "fota-dej-så-du-ser-skitsnygg-ut-kurs (med-endast-din-mobil-kamera-och-ena-arm-som-hjälpmedel) som jag totalt har missat?? Ni får iallafall nöja er med nedanvarande bilder..)

 Att ta kort på genom att använda en vågig spegel gick sådär, då fick jag ta till fota-mot-dej-tekniken.

 På ungefär försök nummer 20 lyckades jag med någorlunda skärpa och att få mej, tröjan och tavlan på samma bild. Yeehoo.

Personligt?

Början på dagen var toppen, jag hade massor med energi och fick mycket gjort. Men nu känner jag mej väldigt tom. Jag fick höra att alla konfirmationsläger "indoktrinerar" ungdomarna som är där och det känns väldigt jobbigt att höra sådan kritik med tanke på att Josef är på Skaga konfirmationsläger just nu. Det blir väldigt personligt när min andra hälft gör något som jag är väldigt stolt över, och som jag också har gjort, och när jag sedan får höra att slutmålet måste vara konfirmation -  och därför är det indoktrinering.

En definition av indoktrinering är att lära ut något om känslor, politiska idéer eller religion på ett auktoritärt sätt, där diskussion och avvikande åsikter ej är tillåtna. Detta sker genom manipulation av människorna det lärs ut till och genom ensidig information; viss information lyfts fram, annan väljs bort.

I mitt huvud går detta inte alls ihop med Skaga. Mest för att slutmålet inte är konfirmation, utan att konfirmanderna ska få redskap för att bli vuxna och tänka kritiskt, så de kan ta ställning till om de vill konfirmeras eller inte.

Efter diskussionen tömdes jag på all energi och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Acceptera att folk tycker annorlunda? Acceptera att de kommer säga det, oavsett vad jag tänker och känner? Tyvärr är det lättare sagt än gjort. Det blir bara personligt om jag väljer att ta det personligt, men i detta fall är det så jobbigt att jag inte ens medvetet kan välja om jag ska ta det personligt eller ej.

I mitt huvud surrar det filosofiska tankar kring etik; Hur mycket av en annan människas nedstämdhet ska den andre parten i ett samtal vara ansvarig för? Hur långt sträcker sej regeln om att det är den utsatte som ska definiera om den blivit kränkt eller ej? Hur långt sträcker sej den kritiske personens rätt att uttrycka sin åsikt? Svaret är att jag inte vet, jag vet bara hur jag känner och jag har inte känt mej så nedstämd på riktigt, riktigt länge.

What's going on?

Uni på dagen och Bodensee på kvällen. Igår testade jag Kayleighs simglasögon (jag satt på knä på en trappa i vattnet och doppade ansiktet - man såg riktigt bra!). Sedan blev vi uppätna av mygg, så vi gick hem till mej och spelade spel - Elfenland, som jag precis köpt!

Idag var vi i Litztelstetten, en jättefin by som ligger norr om Insel Mainau. Vi var hos Sabine och hade inomhuspicnic pga blixtovädret. När det hade lagt sej gick vi och badade!

Den coola bilden nedan som visar blixtovädret och Uni Konstanz har utbytesstudenten Angus tagit. Besök hans hemsida för fler bilder!

Med mycket fantasi ska tydligen Uni se ut som ett skepp.. Jag är tveksam..

"Bin jetzt im Stress"

Ovan ser ni den vanligaste kommentaren jag slänger ur mej till tyska polare på uni nuförtiden. Alla är inne i den totalhektiska tenta-perioden. (Jag har: tenta 4/7, inlämning 6/7, presentation 6/7, litet test 10/7, tenta 12/7, tenta 17/7, + inlämning med oklar deadline).

Senaste jag spenderade såhär mycket tid på uni (igår 12 timmar, idag 11) lyckades jag tappa bort min mobil i min genomskinliga bib-väska!


Som en tysk sa: "Das ist.. einzigartig!" och menade på att han kunde valt en mycket elakare formulering.

Nu blir det sushi med nyaste bekantskapen Fiona (vi pluggar ihop för juridik-tentan den 4:e) och sedan fotboll i WG:t. Deutschland über alles!

Älskade Josef

Josef var här för en månad sedan och jag har inte lagt upp en enda bild! Förskräckligt dåligt, rent ut sagt. Just nu är han på Skagagården och jobbar dygnet runt (eller: utför en betydelsefull uppgift, som är så mycket mer än bara ett jobb, så mycket mer att det nästan är smutskastning att kalla det "jobb", enligt vissa. Han jobbar alltså häcken av sej.). Detta innebär att vi knappt kommer ha tid att prata och att jag saknar honom väldigt mycket mer än vanligt. Så jag har kollat på foton av honom på Facebook, men där är det inte särskilt uppdaterat. Jag får väl kolla på det här blogginläget nästa gång jag saknar honom, för här blir det (mestadels Josef-)bild-kavalkad! (ja, det är många bilder, men han var ju här i nästan en vecka..)

Besök i Basel (utsikt från domkyrkan) 

Rheinfall i Schaffhausen på hemvägen (vi åkte bil!) 

Badning i Bodensjön (enda molniga dagen) 

Kanoting och kajaking i Bodensjön. Kayleigh paddlar kajak 

Slutet av maj är inte högsäsong, så vi hade Überlinger See nästan för oss själva

 Vandring till ravinen Marienschlucht

Josef och Kayleigh

Hyfsad utsikt från vandringsstigen 

Mer utsikt! små segelbåtarna ser jättepluttiga ut. 

 Kvällshäng i hamnen

Vandring vid Meersburg: Panoramaweg
(Är enligt guideboken "ren njutning" vid fint väder. Vi kan bara instämma) 

Josef och Panoramaweg 

Det vanligaste man ser på Insel Mainau 1: (Söta) Pensionärer 

Det vanligaste man ser på Insel Mainau 2: Barn (som klappar djur) 

Josef på Mainau 

Sådär ja, nu vet ni vad vi hann med under veckan han var här (Basel, Bad, Kanoting, Marienschlucht, Panoramaweg, Mainau). Sedan blev det en hel restaurangbesök också -Rambagh Palace är fortfarande min favorit!

Mamma och pappa är coolare än jag

Jag lade mej tidigt på midsommar (redan på eftermiddagen) på grund av huvudvärk.
Mamma och pappa kom hem klockan halv två på natten.

Jag har funderat på att åka på en festival eller konsert, men prioriterar tentorna.
Mamma och pappa ska gå på Madonna-konsert i Göteborg nästa vecka.

Man kan ju fråga sej om det verkligen är så att jag är 24 och mamma och pappa närmar sej 60.

Dödsrädd för att dö

En sak som gör mej väldigt arg är när personer (i min bekantskapskrets är dessa oftast unga till medelålders män) säger att de minsann kan köra hur fort de vill för det är ju deras ansvar och de är ju bra på att köra bil. Men tänker de på att medtrafikanterna kanske inte alltid uppför sej optimalt? Och att de själva kanske faktiskt inte kör optimalt? Detta hände mej och Kayeligh igår:

Vi satt i samma bil som Mr Schweizare (och för er som inte är bekanta med honom redan, så har han alltså inte vunnit någon Mr Schweiz-tävling, utan detta är bara vad jag kallar honom på min blogg..). Han hade varit schysst och erbjudit oss att hänga på till nöjesparken Europapark och det var en riktigt trevlig dag. Men bara för att hans (nja, hans brors) bil kan köra riktigt fort, behöver han inte köra jättefort hela tiden. Han hade återkommit till det då och då under dagen, att bilen kunde köra fort men att åkkänslan fortfarande var bekväm vid höga hastigheter. På hemresan skulle detta sedan testas, tyckte han antagligen.

På en tvåfilig (!) väg som rimligtvis hade hastighetsbegränsningen 100 eller 120 (svårt att säga, för tyskarna kör alltid 20km/h över gränsen) med många bilar på, som alla var påväg hem från Europapark strax efter stängningsdags, gasar vår käre schweizare upp i 180. Och accelererar till 200. Alla andra bilar håller sej (tackochlov!) ur vägen och relativt snart kommer han ikapp en Audi cabriolet. Då måste han bromsa ner till 160-170. För att visa audiföraren att han vill köra om ligger han precis bakom i runt 160. Det enda som gick igenom mitt huvud då var detta:

• Genomsnittlig bromsreaktionstid är en sekund
• I 160 km/h rör sej bilen drygt 40 meter per sekund (44,44 enligt miniräknaren)
• Nu är vi bara två billängder från den andra bilen (kanske 15 meter)
• Om Audin bromsar, kommer jag ha Audins förare (och schweizaren) i mitt knä, innan jag ens har hunnit reagera. Vi kommer alla att bli mos och dö.

Jag tror att jag knappast har varit så rädd i hela mitt liv och kom inte på något bättre att göra än att väldigt spydigt säga: "Enligt min åsikt behöver vi inte åka mellan 180 och 200 hela vägen till Konstanz." varpå han svarade "Vill du att jag åker långsammare?", "Ja."

Om en annan bil i fel ögonblick hade svängt in framför vår bil hade vi varit mos. En bil framför oss såg till exempel inte motorcyklisten i döda vinkeln förrän det nästan var försent. Det var en halv sekund ifrån en olycka i runt 140. Och han bara kör på som om bilen är en leksak och vi alla är figurer i ett dataspel.

Detta är något jag tror att förvånansvärt många av oss har upplevt. Nästa gång ska jag vara starkare och säga ifrån direkt och tydligare. Jag hoppas att alla som hamnar i en liknande situation vågar göra detsamma. Stå på er! Bättre tråkig och vid liv än tyst och stendöd. Det är i omgivningens tystnad som diskriminering och idioti frodas.

it's tragic, but now the story has it's proper end

Denna midsommardagskväll satt jag i en bil från Freiburg till Konstanz och beundrade Schwarzwald och Baden i det varma solskenet. Den senaste veckan har jag ständigt sett mej omkring och tänkt "Hur ska jag klara mej utan det här? Vad kan vara bättre än detta?". Här finns egentligen allt jag vill ha - av natur och fritidsaktiviteter. Men människorna? En Josef, en Fredrik, en Olivia, en mamma, en pappa. De finns inte här, de finns i Sverige.

Jag känner mej splittrad, men inte orolig. Det är inte tragiskt, som titeln antyder, men det känns som historien kommer få sitt förtjänade slut; ett bitterljuvt. Jag får helt enkelt inse att jag skulle vilja leva flera olika parallella liv, då det finns så mycket att uppleva och upptäcka, men att jag är helt tillfreds med det liv jag har nu och skapar själv. Det livet tar mej tillbaks till Sverige om en dryg månad. Slutet på utbildningen, sökandet efter jobbet, giftermålet med kärleken - nya äventyr väntar runt hörnet och på ett eller annat sätt kommer jag dela dem med de viktigaste människorna i mitt liv, oavsett var de geografiskt utspelar sej.

Ain't no sunshine when he's gone

Nu har Fredrik åkt hem till Sverige och tagit det fina vädret med sej. Han var här i en vecka och det var toppenfint hela tiden. Som ni redan vet såg vi Stein am Rhein (och en brinnande buss) i torsdags och i fredags var vi på Uni på förmiddagen och stranden på eftermiddagen. Här kommer resten av veckan:

Torsdag kväll: Promenad längs Rhein 

Fredag eftermiddag: Fredik och Kayleigh på simtur 

Fredag kväll: förkrossade svenskar på DOM 

 Lördag: Insel Reichenau. Skulle inte säga nej till denna utsikt från huset

 Vi har en teori på att man blir utfryst ur bygemenskapen om man inte har en perfekt trädgård..

 Vi såg en knasig cykel!

Och vi krashade ett bröllop 

 Högsta punkten på ön - superb utsikt!

 Röda och mosiga inmundigade vi middag på Rambagh Palace - favvorestaurangen för mej!

Söndag var vi i Basel och träffade Oma och Sonja 

Basel bjöd på "strick-graffiti" (stickningsgraffiti) 

Och längdmässigt hade jag passat in perfekt på 1400-talet

Måndag björ på Uni, lite shopping och spelkväll. Tisdag var jag på Uni och sedan lunchade vi ute innan Fredrik åkte hem och passade på att säga att detta var den bästa födelsedagspresenten han fått!

Och en sak till: Om Tysklands fotbollslanslag vinner en match i ett mästerskap, då går det inte sova på Laube pga en massa tutande bilar och skrikande testosterinstinna tyska män. Bildbevis:

Igår när Sverige vann var det en, enda, ynklig bil som åkte förbi mitt fönster och tutade - undrar om jag kanske känner de som satt i bilen..

Ovälkomna mejl

Igår kväll kollade jag min mejl för första gången sedan i torsdags och såg att jag har skickat ut ett mejl till alla mina kontakter med en länk i som man inte ska klicka på.

Tråkigt att man inte kan ha sin mejl ifred, men nu har jag ändrat till ett toksäkert lösenord och så får vi hoppas att det slutar. Testa ditt lösenord här.

Ikväll vankas det spelkväll på Untere Laube 45! Mycket trevligt!

Off to the beach!

Bra saker med att plugga i Konstanz: Vädret och Bodensjön gör att man tror att det är konstant sommarlov perioden maj - september

Dåliga saker med att plugga i Konstanz: Uni gör att det de facto inte är sommarlov alls april - oktober, om man inte är en svensk utbytesstudent och skriver alla tentor i juli och får lov i augusti - september!

Nu ska jag och Fredrik få lite sommarfeeling och sticka till stranden denna varma, soliga dag. Alperna syns också tydligt! Sedan är det fotboll på den irländska puben Shamrock.

Och igår såg vi en brinnande buss (inte så bra reklam för kollektivtrafiken i Kreuzlingen) -undrar om det var hettan som gjorde det..? Här hittar ni en som filmat släckningen och skickat in den till tidningen Südkurier och där är allt både jag (00:33) och Fredrik (00:41) med! Jag har röd tröja och grön fjällräven-ryggsäck. Fredrik böjer in sitt huvud i bilden precis i sista sekunden av klippet.

Det är lite häftigt också att man i videon ser när jag tar bilden nedan.. En video av ett tagande av ett fotografi. Nästan lite artsy.

Min tvillingbror är här!

Och då måste jag besvara frågan som alla frågar, och svaret är: Nej, vi är inte enäggstvillingar..

Här kommer fotobevis (på att han är här alltså)

Stein am Rhein (Schweiz)

Konstanz (med Stadsträdgården t.v., Imperia t.h.)

Tack, Konstanz för det fina vädret.
Tack DN för den roligaste nyheten.

Tack Svt för det tydligaste förtydligandet:
"En av hundra svenskar, motsvarande en procent av befolkningen" ... tack.

För mycket att göra???

När man ser på Facebook att ens fästman har flyttat in i en ny lägenhet, ja, då kanske man ska fundera över om man kanske har varit lite för mycket på universitetsbiblioteket de senaste dagarna..

Men de bra nyheterna är följande:

• vi har en fin lägenhet
• jag har inte behövt packa eller flytta en endaste pinal! (TACK svärfar och en massa härliga kompisar!)
• på pluggfronten går det stadigt framåt

Nu ska jag sova, för även fast det är helgdag i Tyskland imorgon, så ska jag sitta in der Bib och plugga. Som tur är, är kursen riktigt intressant - monetary economics, makroekonomi med mikroekonomisk approach.

Still alive

Ville bara meddela mina kära läsare att jag fortfarande är vid liv. Sitter och gör "monetary economics" i bilioteket och det går väl sådär med tanke på att jag och en till student ska presentera lösningen på denna veckas uppgifter inför hela klassen på fredag förmiddag. Hittills har jag inte fattat frågan til 100%, men märkt att den är ruskigt lik en fråga i kursboken som är märkt "advanced".. Förhoppningsvis kan vi boka in ett möte med professorn, så vi kan ställa lite frågor och inte göra bort oss totalt.

Vill också säga ett stort, stort NJUT AV DEN SVENSKA SOMMAREN till att fina utbytesstudenter som nu snart ska bege sej hemåt. Grattis, ni klarade utlandsåret, och vi ses igen till hösten!

Besviken? Ja, men sviken?

Idag var det Lilla årsmötet (LÅM) i Göteborg, vilket innebär att det var fyllnadsval till Svenska Kyrkans Ungas förbundsstyrelse. Anledningen till att jag inte gick på omval i höstas var att jag skulle bo utomlands ett år, men jag har sagt hela tiden att jag vill bli invald om det skulle bli fyllnadsval.

Det blev fyllnadsval, tre stycken faktiskt. Jag var valberedningens förslag och var även den enda kandidaten med tidigare erfarenhet från förbundsstyrelsen. Och jag blev inte invald.

Det gör mej jätteledsen att jag har jobbat ideellt en hel mandatperiod, två år, och visat att jag är en bra styrelseledamot som har kompetenser som behövs i en styrelse, men att det inte ger något i slutändan. Jag kunde inte vara i Göteborg idag och det kostade mej min plats. Det och faktumet att Josef blev nominerad. Då står ju valet mellan mej och honom. Det finns några bra namn att välja mellan och sedan tänker man "okej, ska vi rösta på killen eller tjejen?". Vi fick exakt lika många röster och Josef blev således lottad in i styrelsen.

Om man ser till det positiva är det sjukt att Josef och jag antagligen delade på många röster och ändå fick lotta om den sista platsen till styrelsen. Folk verkar ju ha förtroende för oss. Och min bror Tobbe pläderade tydligen väldigt bra för mej - tack!

Men.. Vad ska man säga? Grattis, jo, visst. Men jag kan inte hjälpa att tänka att Svenska Kyrkans Unga har förlorat en hel del på detta. Självklart respekterar jag årsmötets (det vill säga medlemmarnas) val (och slumpen), och de som blev invalda kommer säkert göra ett toppenjobb, men samtidigt vet jag hur otroligt duktig jag är och erfaren. Den bästa kandidaten. Som tyvärr blev utkonkurrerad av sin egen pojkvän.

Det är väl så det funkar i ideella organisationer där alla känner alla och kretsen av folk som kommer på tal till kandidatur är liten, på gott och ont. Nu är frågan vad jag ska göra det närmsta året? Förslag, någon?

Frisk, frisk, frisk!

Igår kände jag mej frisk för första gången på länge och idag kommer jag tyvärr inte gå på utbytesstudentpartyt som firar att vi har nått midterm. Det är lika bra att hålla sej frisk, sjukdomen startade ju med att jag var ute tre kvällar i rad..

Jag tänkte att jag kunde dela med mej av något som hände häromkvällen när jag gick hem från Kayleigh. En man med en hund (relativt liten och okopplad) kom gåendes på samma gata som jag och hunden sprang emot mej. Den var relativt liten, men jag blev ändå lite rädd. Jag satte mej ner på huk, sträckte fram en hand och tänkte att "så länge den inte behöver hoppa för att komma nära mej kanske den håller sej lugnare. Och han kan ju lukta och känna att jag är trevlig.". Den var ju inte direkt lugnt, utan supersprallig, men jag slapp att den okända hunden hoppade på mej.

Ägaren brydde sej inte ett dugg om att hans hund sprang mot en främmande människa. Nu verkade jag iochförsej väldigt välkomnande, eftersom jag böjde mej ner och sträckte fram en hand, men det var ju av ren självbevarelsedrift. Borde han inte säga till sin hund redan när den sticker iväg? (Och ha den kopplad??) Ursäkta hundens beteende? Fråga om jag är hundrädd?

"ÄNTLIGEN!"

tänker alla bloggläsare. En uppdatering, äntligen. Jag är inte död, jag är (nästan) inte sjuk och jag har haft finbesök över pingsthelgen. Min polare Emma, som just nu pluggar i München, har hälsat på mej fredag till måndag.

FREDAG: Glass vid Bodensjön, shopping i Altstadt och sedan hemmakväll

Emma framför Schnetztor och Apotheke i Konstanz

LÖRDAG: Vandring i Schweiz: Ermatingen - Berlingen tur och retur 

 Emma mellan Ermatingen och Salenstein med fin vy över Bodensjön (Untersee)

TOPPENBADSTÄLLE 

 Sött schweiziskt hus

På kvällen såg vi Loreen krossa allt motstånd i ESC. Go Sverige!

SÖNDAG: Heldagsutflykt till Heidelberg

 Slottet i Heidelberg med staden och floden Neckar

Slottet sett från en väg ovanför slottet (vi vandrade upp till en utsiktspunkt)

 Kruttornet, söndersprängt av franska soldater 1693

MÅNDAG: Bad och bokläsande vid Bodensjön

 Emma och jag vid Meersburg-färjan när Emma åkte (se vad bruna vi har blivit!)

Under helgen fick vi också se tyskt klotter som, traditionsenligt, antingen är politiskt/samhällskritiskt eller bara sött. Den övre är från Konstanz Uni, som Emma fick se idag och den undre från Heidelbergs Altstadt.

En björn med en leksak!

Tv förstör din själ (snällt översatt..)