Igår kände jag mej frisk för första gången på länge och idag kommer jag tyvärr inte gå på utbytesstudentpartyt som firar att vi har nått midterm. Det är lika bra att hålla sej frisk, sjukdomen startade ju med att jag var ute tre kvällar i rad..
Jag tänkte att jag kunde dela med mej av något som hände häromkvällen när jag gick hem från Kayleigh. En man med en hund (relativt liten och okopplad) kom gåendes på samma gata som jag och hunden sprang emot mej. Den var relativt liten, men jag blev ändå lite rädd. Jag satte mej ner på huk, sträckte fram en hand och tänkte att "så länge den inte behöver hoppa för att komma nära mej kanske den håller sej lugnare. Och han kan ju lukta och känna att jag är trevlig.". Den var ju inte direkt lugnt, utan supersprallig, men jag slapp att den okända hunden hoppade på mej.
Ägaren brydde sej inte ett dugg om att hans hund sprang mot en främmande människa. Nu verkade jag iochförsej väldigt välkomnande, eftersom jag böjde mej ner och sträckte fram en hand, men det var ju av ren självbevarelsedrift. Borde han inte säga till sin hund redan när den sticker iväg? (Och ha den kopplad??) Ursäkta hundens beteende? Fråga om jag är hundrädd?
Det är så typiskt tyskt. De låter sina hundar springa överallt och tror att alla ska älska dem...mycket intressant beteende.
SvaraRaderaJätteskönt att du är frisk igen. Det med hunden händer tyvärr överallt, även i Sverige.
SvaraRaderakramar
mamma
Usch ja, du vet gräsmattan som man går längs med från Sonnenbühl till Uni, där går det alltid en massa lösa hundar. Hände ibland att hundarna sprang mot varandra började bråka. Ägarna blev lika arga på varandra men kopplade inte hundarna för det... : S
SvaraRaderaSkönt att höra att du mår bättre!