Dödsrädd för att dö

En sak som gör mej väldigt arg är när personer (i min bekantskapskrets är dessa oftast unga till medelålders män) säger att de minsann kan köra hur fort de vill för det är ju deras ansvar och de är ju bra på att köra bil. Men tänker de på att medtrafikanterna kanske inte alltid uppför sej optimalt? Och att de själva kanske faktiskt inte kör optimalt? Detta hände mej och Kayeligh igår:

Vi satt i samma bil som Mr Schweizare (och för er som inte är bekanta med honom redan, så har han alltså inte vunnit någon Mr Schweiz-tävling, utan detta är bara vad jag kallar honom på min blogg..). Han hade varit schysst och erbjudit oss att hänga på till nöjesparken Europapark och det var en riktigt trevlig dag. Men bara för att hans (nja, hans brors) bil kan köra riktigt fort, behöver han inte köra jättefort hela tiden. Han hade återkommit till det då och då under dagen, att bilen kunde köra fort men att åkkänslan fortfarande var bekväm vid höga hastigheter. På hemresan skulle detta sedan testas, tyckte han antagligen.

På en tvåfilig (!) väg som rimligtvis hade hastighetsbegränsningen 100 eller 120 (svårt att säga, för tyskarna kör alltid 20km/h över gränsen) med många bilar på, som alla var påväg hem från Europapark strax efter stängningsdags, gasar vår käre schweizare upp i 180. Och accelererar till 200. Alla andra bilar håller sej (tackochlov!) ur vägen och relativt snart kommer han ikapp en Audi cabriolet. Då måste han bromsa ner till 160-170. För att visa audiföraren att han vill köra om ligger han precis bakom i runt 160. Det enda som gick igenom mitt huvud då var detta:

• Genomsnittlig bromsreaktionstid är en sekund
• I 160 km/h rör sej bilen drygt 40 meter per sekund (44,44 enligt miniräknaren)
• Nu är vi bara två billängder från den andra bilen (kanske 15 meter)
• Om Audin bromsar, kommer jag ha Audins förare (och schweizaren) i mitt knä, innan jag ens har hunnit reagera. Vi kommer alla att bli mos och dö.

Jag tror att jag knappast har varit så rädd i hela mitt liv och kom inte på något bättre att göra än att väldigt spydigt säga: "Enligt min åsikt behöver vi inte åka mellan 180 och 200 hela vägen till Konstanz." varpå han svarade "Vill du att jag åker långsammare?", "Ja."

Om en annan bil i fel ögonblick hade svängt in framför vår bil hade vi varit mos. En bil framför oss såg till exempel inte motorcyklisten i döda vinkeln förrän det nästan var försent. Det var en halv sekund ifrån en olycka i runt 140. Och han bara kör på som om bilen är en leksak och vi alla är figurer i ett dataspel.

Detta är något jag tror att förvånansvärt många av oss har upplevt. Nästa gång ska jag vara starkare och säga ifrån direkt och tydligare. Jag hoppas att alla som hamnar i en liknande situation vågar göra detsamma. Stå på er! Bättre tråkig och vid liv än tyst och stendöd. Det är i omgivningens tystnad som diskriminering och idioti frodas.