söndag 13 november 2011

Jag är ond

Nu är det officiellt - jag är ond.

För två veckor sedan åkte jag allmänhetens åkning i Kreuzlingen och spelade lite ishockey med några som var där, bland annat med en kille från Schweiz. Han tipsade mej om ett damlag som ska vara bra och erbjöd sej att skjutsa mej till träningen om jag ville provträna med dem och sedan gav han mej sitt nummer. Eller.. jag tackade inte jag till erbjudandet direkt, utan sa:

"Jo, jag tar gärna ditt nummer, men det här är väl bara som vänner?"
"Ja, självklart!" sa han, och lade till "så... din pojkvän - bor han i Sverige eller i Tyskland?"
Jag blev inte helt övertygad om hans "sjävklart" när nästa mening handlade om att kolla om jag hade kille och hur långt ifrån mej denna kille bor, men jag kan ju inte tacka nej till att få skjuts till en träning som kanske innebär att jag ska spela med ett lag denna säsong.

Jag ska nu träna med dem på fredag kväll (jag frågade Josef om det var okej, eftersom han är här då) och har haft lite kontakt med killen från Schweiz om det. Nu har han har erbjudit sej att köra. Fick ett sms som löd ungefär: "Om du vill kan jag köra dej till träningen på fredag. Vore det okej?" Men, han vet ju inte om att min älskade Josef är här då.. Men samtidigt, om han bara är en vän så ska det inte spela någon roll. Jag svarade således "Ja, det vore toppen. Skickar de exakta träningstiderna imorgon.". För det vore samtidigt knepigt om jag skrev "Ja, men min pojkvän hänger på också - är det okej?" eftersom jag då skulle förutsätta att den här killen gör detta för att han vill ha något mer. Jag vill inte heller bara skriva "vän" för det är inte direkt att tala sanning.

Jag får helt enkelt smyga in i morgondagens sms att Josef är med och fråga om det finns plats i bilen för tre personer och min utrustning. Då ha ju killen chansen att dra en vit lögn om han inte vill titta på min träning tillsammans med min fästman.

Ja, jag försökte vara helt ärlig, men det slutade i att jag på något sätt smidde en ond plan och ovanstående stycke är just den plan som jag har smitt nu under kvällen. Dålig människa är jag.

Uppdatering: Sarah tycker att det är tillåtet och Martin tycker att det låter som ett avsnitt ur Gillmore Girls, vilket tydligen är positivt. Jag följde min plan och mr Schweizare svarade "självklart kan han följa med!" (vilket leder till att det är okej för Josef också) och frågade om Josef pratar engelska. "Lite grann" svarade jag, varpå han skrev "ja, det blir ju intressant när två personer kan lite grann engelska ;)" så han verkar ta det hela okej. Andas ut.

4 kommentarer:

  1. Det är så man får göra, Ellinor! Det är därför de enda fransmän vi har blivit kompisar med är killar.... ;)

    SvaraRadera
  2. Det är helt ok att göra så...... om jag får följa med vill säga

    SvaraRadera
  3. O vilken diabolisk mästerplan...

    SvaraRadera