Vänner har jag gott om, och de visar det! Tack Sarah, Hörnet, Erica, alla-som-fortfarande-är-kvar-i-gosiga-Eramus-bubblan, TACK MAMMA (och pappa som nog också var med på ett hörn) för att ni alla konstarerar det jag redan visste: Jag är snygg och italienska tjejer är drama queens. Tack.
Skämt åsido (tacken var genomärliga, det var bara slutsatsen som inte var helt hundraprocentig) tänkte jag nu bara kort berätta om att mina stickningsäventyr går vidare. Jag repade upp hela min stickning, då den inte var tillräckligt bra, och började om. Helt på egen hand (finska Sanni har varit en utomordentligt bra lärare!) har jag nu gjort om de få centimetrarna på nytt, och ikväll stickade jag upp hela nystanet hemma hos Sanni. Och det är därför jag numer älskar tjockt garn.
Något jag inte älskar är att man i landhockey, som jag spelar varje vecka i en av universitetets sporthallar, måste spela med klubban åt "fel" håll (som en högerskytt i ishockey) och det finns inga, jag repeterar: inga, klubbor åt andra hållet. Detta kommer åsamka mycket lidande för min ishockeyträning - som börjar på fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar