måndag 10 oktober 2011

Dialekter

I helgen har det hunnits med en guidad tur i gamla stan i Konstanz, under lördagen, samt en tripp med färja över Bodensjön till Meersburg på söndagen. Vädret var tyvärr otroligt tråkigt när vi var i Konstanz, därför bjuder jag på bilder från Meersburg istället. (se inlägget ovan)

Men först, under guidningen i lördags tyckte sej guiden, som är språklärare, höra att jag har en koppling till Schweiz vilket ledde till att en tysk kille hakade på har sedan dess försökt övertyga mej om att jag låter som en schweizare när jag pratat tyska. Dock har inte lyckats ännu, av följande orsaker:
  1. Guiden hörde "dialekten" först när han frågade om någon hade koppling till Schweiz och jag räckte upp handen.
  2. Sedan har jag tidigare alltid fått höra att jag låter som en österrikare (något jag har slipat bort under tiden i Linköping)
  3. och den tyske killen hörde inte att en av oss utbytesstudenter kommer från Österrike, något jag däremot uppfattade väldigt snabbt.

    Därav är mitt förtoende för hur tyskarna här uppfattar dialekter inte direkt på topp.
Min förståelse för Schweizertyskan och de lokala dialekterna (i Konstanz pratas det Allemannisch och på andra sidan Bodensjön Schwäbisch) ska förbättras genom självstudier. Därför har jag inhandlat lite språkböcker. Och plasten har jag tagit bort från min mobil och ersatt med en mobilstrumpa med ett tyskt skämt.

Handysocke des Todes (dödens mobilstrumpa) där fåret säger till döden: "Ist die Leitung wieder tot?" (Ungefär: Är linjen död nu igen?)

2 kommentarer:

  1. Blir en kommentar igen: En flygvärd började prata i mikrofonen under säkerhetsvisning pá planet igár, först tänkte jag: "En gotlänning, nice". Vidare lät hans dialekt mindre & mindre som gotländska & jag tänkte "Nej, han máste vara engelsman som lärt sig svenska, han láter ju som Simon i ´Simon & Thomas´", Tji fick jag: efter mer väderprat & turblensinfo i mikrofonen & fátt höra honom när han gick med kaffevagnen blev det solklart "han är dansk...". Jag är inte bra pá brytningar och dialekter heller...

    SvaraRadera
  2. Haha, jag känner igen fenomenet! Ibland blir man ju helt galen. Det bästa är när man kollar på Eurovision och inser i sista refrängen på en låt från Ukraina eller liknande att de har sjungit hela låten på "engelska".

    SvaraRadera