Arg!

Vad tusan!

Den här "Erasmus-folket-är-så-himla-snälla-och-vänliga"-bubblan sprack definitivt ikväll! På en fest, hos en kille som fyller år idag, träffades en massa utbytesstudenter. Det var verkligen jättetrevlig stämning och vi skulle inte vidare någonstans utan bara hänga i lägenheten och ha det bra.

Efter ett tag stod det, som vanligt, flaskor överallt och jag knuffade till en. Den föll till golvet. Typiskt. Så jag gick direkt till en fransos, som bor i lägenheten, och frågade om jag skulle städa upp det. Han sa att det var lugnt och att han skulle städa imorgon. Jag propsade på att jag skulle ta hand om det, men han gav sej inte. Han hade städdag dagen därpå och skulle ta hand om det då.

"Åh! Stackars dej!" sa jag, och strök honom försiktigt på kinden, varpå flickan bredvid honom slog bort min hand! Det var ju uppenbart att det var en vänlig gest från sida, eftersom han får städa upp det som jag har orsakat! Men hon var tydligen tvungen att markera sitt revir. Min direkta reaktion var, förstås, att gå i försvarsställning:

"Förlåt! Det var verkligen inte meningen att göra någon upprörd! Jag menade inget! Jag är förlovad!" och pekade tydligt på min ring. "Jag bryr mej inte." sa hon. "Verkligen, förlåt." sa jag. "Jag bryr mej inte." sa hon återigen.

Nehej, och varför slog du då till min hand? -För att du inte bryr dej?

Jag gick förnärmad därifrån. Det jag gör tolkas på ett sexuellt sätt, ej på ett vänligt. Och då är det ingen idé att jag är kvar. Jag är en människa, inte ett objekt som vill bli uppraggad, eller ragga upp. Är det så svårt att förstå?

För erasmus-studenterna är det tydligen det. Hittills har jag hört om tre erasmus-studenter som har varit otrogna. Tre stycken, på tre veckor. Skrämmande statistik. Och då jag är en del av dem ska ju jag också jaga lammkött (för det är det de 20-åriga fransoserna är för mej). Så, rent ut sagt, jävla tråkigt att man inte kan ta på sej en snygg klänning och lite mascara utan att bli tagen för en förförerska.

Ironiskt nog skrev jag igår ett dagboksinlägg om hur svårt jag har att känna mej kvinnlig och förförisk. Nu när jag bara ville ha en trevlig kväll var jag tydligen det (eller?) och då blir jag behandlad på ett otrevligt sätt. Jag kanske ska hålla fast vid att vara lilla, korta, trevliga och söta Ellinor. Som vanligt. För om jag är kvinnlig är jag ju uppenbarligen ett hot.

Ursäkta känslosvallningarna, men här får ni hela ocensurerade mej.