Josef trivs riktigt bra med sitt nuvarande boende, ett kollektiv. Han umgås med trevliga människor, bor centralt och har ett fint rum.
För sisådär två månader sedan frågade Josef sin hyresvärd om jag skulle kunna flytta in där till hösten. Då skulle vi inte behöva leta lägenhet (vilket har blivit svårt i Linköping där befolkningen växer hejdlöst) och vi skulle inte behöva flytta ut och flytta om än en gång.
Han fick ett ja. Så nu frågade han även sitt kollektiv. Och fick ett nej.
Oavsett om det är hyresvärden som har sista ordet eller inte, så kan vi inte bo med folk som inte vill bo med oss. Eller.. bo med mej. Josef måste flytta ut och vi måste hitta någonstans att bo.
Idag har jag 1400 köpoäng hos bostadsbolaget Stångåstaden. Man får en poäng för varje dag man står i kösystemet. Jag har alltså varit inskriven i kösystemet i nästan 4 år. Och vi kan inte få en bra lägenhet för de poängen. Vi kan antingen få en tvåa utan balkong, med kokvrå, på första våningen. Till överpris. Eller så kan vi få en skabbig lägenhet i studentgettot Ryd. Eller Lambohov, där vi redan bott och inte vill bo igen.
Vilka i-landsproblem. Vi kan inte få exakt den lägenhet vi vill ha. Men det är inte ett i-landsproblem. Det tär på oss. Vi har varit tillsammans i nio år. Nio. Mer än en tredjedel av vårt liv. Men vi kan inte leva det liv vi vill tillsammans. Vi måste antingen bo i ett kollektiv som inte vill ha oss. Eller bo i en lägenhet vi inte trivs i, i ett område vi inte trivs i. Vi kommer inte kunna ha det liv vi vill ha, vårt liv, så som vi har bestämt det. I alla fall inte det närmsta året.
Vi fixar detta, på något sätt, det vet jag. Men nu känns det tugnt. Att under nio år av ens 24-åriga liv ha vetat vad man vill ha utan att kunna få det, det är påfrestande. Det tär.
Fattar inte hur de kunde säga nej, du som är så bra på alla sätt!
SvaraRaderaVi har fått båda våra gemensamma lägenhet med så osannolikt stor tur, hoppas ni får lite av den också, ni förtjänar det verkligen. Men tyvärr är det sån't som mestadels styr om man får en lägenhet man gillar eller inte - tur. Och då kan man ju undra vad man har kösystem till egentligen....
Tack underbara Tilda!
RaderaDet känns väldigt tufft att bli bortvald. Och personligen tycker jag inte att anledningarna var tillräckliga, utan mest handlade om egen bekvämlighet.. ("Ellinor har för mycket energi och vi vill ha ett lugnt boende") Men, dá var det nog inte rätt kollektiv att bo i.
Hoppas jag fár lite av er tur! :) Ni kanske kan fá lite av min energi ;)
Det finns ju andra sätt att ramla på lägenheter. Privatuthyrning och sånt.
SvaraRaderaOch så finns det ju ofta små hus att hyra också om det skulle vara intressant.
Jag tror att det kommer lösa sig på nått sätt som ni inte ser nu. Det brukar det ju göra. :)
Hoppas det inte dröjer bara!
Puss på er!
Josef fár göra grovjobbet eftersom han är i Sverige, sá vi fár hoppas att vi hittar nágot boende vi kan trivas med. :)
Radera