Under helgen har jag återhämtat mej efter arbetet som lämnades in i fredags kväll. Igår gick jag på långpromenad (9 kilometer!) med mit Mitbewohner Benni (och dagen började med en 4 kilomter lång löprunda) och pratade en massa tyska, förstås. Och det är när jag pratar riktigt länge som jag märker hur mycket ord jag kan och använder. Ord som jag förut inte kunde alls, eller bara förstod men inte sa själv.
Dessa två ord slängde jag bara ur mej: oförtjänt och tillförsikt
"In Schweden haben die Deutschen einen unangemessenen schlechten Ruf"
"Ich bin zuversichtlich, dass das Wetter nächste Woche gut sein wird"
Och i mitt Hausarbeit kände jag mej tillräckligt säker för att skriva ord som "beschleunigen" (accelerera) och verzögern (sakta ner).
och den lokala dialekten går lättare och lättare att förstå. Ibland säger mina medboende saker, kollar sedan på mej med "Ellinor, vill du att vi ska förklara?"-blicken, och oftast säger jag bara "nej, jag fattar, såhär heter det på rikstyska."
När jag bara nickade och sa "ja, ja, gebügelt" när Benni hade sagt "gbiglat" fick jag till svar "hey, kvinnan är ju ett språkgeni!"
Bra och trevlig blogg du har!
SvaraRaderaMvh Eva Åberg (Joachim P.Åbergs mamma)
Jag håller med dina VGsar - kvinnan är ju ett språkgeni. Det har jag ju också alltid sagt, men du tror ju inte på mig pga av att jag inte kan tyska.
SvaraRaderaEva: Tack för din värmande kommentar! Otroligt kul att folk jag inte känner har hittat hit och uppskattar det jag skriver :) Hoppas jag kan bjuda pá mer intressanta saker under váren!
SvaraRaderaJosef: Tack, älskling, men tyvärr är det ju sá att du inte kan tyska och därför inte kan förstá precis hur bra jag är. Och att jag inte heller är BÄST. Det är Bengt Sandberg, inte jag ;)