Personen ifråga är en otroligt trevlig person som jag inte har något emot. Däremot gillar jag inte att det överallt ska argumenteras, med kassa och motsägelsefulla argument. Det vanligaste sättet detta börjar på är att någon person hittar något intressant på internet, som de mer än gärna delar med sej av, i detta fall på facebook. Just nu cirkulerar en historia om en student som "överbevisar" sin professor, som har hävdat att Gud inte finns. En viktig del i denna vandringssägen är just att studenten är troende kristen och att det i slutet avslöjas att den briljerande studenten heter Einstein, något som i princip alla som delar med sej av historian vill trycka på. Så även denna person.
Efter att ha sett denna historia om och om igen passade jag på att kommentera på en länk och skriva att även fast det är en bra historia, så är den inte helt sann, eftersom det inte var Einstein som sade det. Svaret jag får?
"Det är lika stor chans att det var han som sa det, eller hur? ;) Och egentligen spelar det ingen roll vem som sa det eftersom det viktiga och kraftfulla i berättelsen är argumenten. Du har faktiskt ingen auktoritet att säga att den inte är sann. =)"
Det är på detta sätt vi argumenterar i dagens samhälle:
- Först kollar vi inte källkritik (som att Einstein inte var kristen och att historian endast är en vandringssägen) utan bara klickar på "dela".
- Sedan, när vi får kritik, slår vi ifrån oss med obefintliga argument ("det är väl lika stor chans" -NEJ! Om han inte var kristen sjunker väl sannolikheten DRAMATISKT för att just han skulle vara den kristne studenten i historian?)
- Sedan ska vi, i samma stund som vi säger våra egna argument och åsikter, passa på att säga att motparten inte har någon "auktoritet att säga" .. fakta?
- Och för att mjuka upp och förlöjliga diskussionen lite slänger vi in lite smileys à la 90-talist. Så ingen riktigt ska tro att vi argumenterar och därför visa lite hänsyn när vi skjuter oss själva i foten.
Väldigt bra analys.
SvaraRaderaJag skulle säga att argumentationen är precis lika dåligt underbyggd oavsett generation och nivå. Dom flesta riksdagsdebatter är högst marginellt bättre.
SvaraRaderaDessutom skulle jag säga att "inte helt sann" är en grov underdrift, så till den grad att jag skulle vilja påstå att "berättelsen" är att klassa som ren och skär propaganda. Förutom det faktum att Einstein inte var kristen så är resten också helt orimligt. OM professorn i berättelsen hade varit utbildad inom fysik/termodynamik eller dylikt så hade han vetat att kyla inte finns och att mörker inte finns. Han hade vetat att vi kan observera såväl ljus som värme (och förmodligen vetat att dessa rent fysiskt är samma sak då jag tror att man kommit till den insikten redan då). Han hade om han var utbildad inom t.ex. biologi vetat att vi har observerat såväl mikro- som makro-evolution. Det finns inte en enda mening i "berättelsen" som är rimlig.
End of Rant.
Lobo: Japp, jag orkade inte gå så långt att jag skulle demolera hela berättelsen, utan ville rikta in mej på att oavsett om berättelsen har ägt rum eller ej, så är det konstigt att folk ska trycka på att Einstein sade det (vilket vem som helst snabbt kan räkna ut att han inte gjorde..). Så helt sann är den definitivt inte, vilket var en ganska låg nivå att lägga min argumentationsribba på. Men jag gav upp direkt, med tanke på motargumenten som kom..
SvaraRadera