Får man vara stolt?

Under lunchen på uni idag åt jag med en tjej jag inte känner, eftersom jag inte hittade någon att äta med (sedan anslöt iochförsej en Martin som jag känner lite grann). Vi pratade och hon märkte inte att jag var utbytesstudent förrän jag sa det och då ställde hon naturligtvis frågan som alla ställer:

"Hur har du lärt dej så bra tyska?"

och jag svarade det jag alltid svarar:

"Jag började plugga tyska i 6:an ända fram till studenten och sedan ville jag förbättra min tyska ännu mer, så jag pluggade två terminer på Uni Innsbruck och sedan dess kan jag så bra tyska som idag."

och sedan frågade hon det som väldigt många frågar:

"Jaha okej. Men du har inte någon tysk familj eller så?"

och då måste jag, lika motvilligt som alltid, säga:

"Jo, min mamma kommer från Schweiz"

Varför måste alla alltid ha ytterligare anledningar till att min tyska är bra? Räcker det inte med att jag faktiskt har lagt ner tid och energi och har lärt mej det? Nej, det måste ju finnas något mer, som att min mamma är från Schweiz. Det förklarar ju saken. För min tyska var ju precis lika bra när jag gick i 3:an på gymnasiet som den är nu. Not. Men då hade jag en schweizisk mamma och nu har jag en schweizisk mamma.. Vad är då skillnaden? -ATT JAG HAR LÄRT MEJ TYSKA GENOM ATT PLUGGA PÅ UNIVERSITET OCH BO UTOMLANDS. Ja, just det.

Nästa gång tänker jag blåneka när någon frågar om jag har släkt i ett tysktalande land. Det är för tusan inte relevant.

Så där ja. Back to work.