Språkbarriärer

Min tyska har ju blivit såpass bra att de flesta utbytesstudenter som inte känner mej misstar mej för tysk, och det gör även vissa tyska studenter (om vi pratar i mindre än 5 minuter och jag är pigg och håller mej till ett ämne jag känner till). Ibland blir jag dock otroligt förbannad på folk som måste säga att det är såååå tydligt att jag inte har tyska som modersmål. Då min grammatik för det mesta är perfekt, till skillnad från de flesta tyskars, klagar de ofta på uttalet - der Akzent.

Exempel från gårdagens erasmus-party:

Vi pratar en stund (3-4 meningar) på tyska
Utbytesstudent: "Var kommer du ifrån?"
Ellinor: "Sverige"
Utbytesstudent: "Åh, jag tyckte väl att jag hörde en Akzent."

VAFAN! NEJ, DET GJORDE DU INTE!
Jag kan säga vad jag heter och vad jag gör, samt en trevlig hälsningsfras klockrent på tyska. Klockrent.

Diskuterade detta fenomen med Kayleigh idag och sa att jag blir så irriterad. De säger inget förrän de vet att man är från ett annat land. Kayleigh undrade då vem utbytesstudenten ifråga var, varpå jag sa hans namn (random utbytesstudent från Nya Zeeland). "Åh, han. Han sa också, så fort han fick veta att jag är från Wales (hon säger det eftersom hon har pluggat på University of Cardiff i ett år och hon planerar att bo kvar där) att "det hör man direkt"". Och Kayleigh har noll walesisk dialekt.

På tal om språk, förkortningar kan vara roliga. Som att de ryska dockorna, som jag så fint satt upp på min väg, var en del av KulturKonstanz (KUK) och att jag och Erica blev exponerade för KUK KUK KUK överallt på universitetet i två veckor. Min WG-kompis Kathrin gick på kulturkvällen och fick med sej ett fint häfte hem och sparade det extra för att ge dej bästa sidan till mej. En rysk docka, med text, i stort format.

Random nya zeeländsk utbytesstudent - Bist du KUK? -Most definitely