Das Haus ist mein

Igår besökte vi också staden Lindau, en gammal stad på en ö i Bodensjön. Eftersom den ligger på nordsidan är den välsignad med mycket sol, något som dock gjorde det oerhört svårt att få bra bilder, men jag hoppas ni kan förstå skönheten med denna stad ändå.

Sedan stötte jag på ett ordspråk, eller snarare, ett hus-språk:

Dies Haus ist mein und doch nicht mein
Dem's vor mir war, war's auch nicht sein
Er ging hinaus, ich ging hinein
Nach meinem Tod wird's auch so sein.

(ungefärlig översättning:)
Detta hus är mitt och ändå inte mitt
Den det förut tillhörde, tillhörde det inte heller

Han gick ut, jag gick in
Efter min död kommer det också vara så

Jag har googlat runt lite för att se om denna företeelse är vitt spridd och det verkar som om vissa sorters inskriptioner skrivs in på vissa hus, gärna ovanför en ingång. Just denna dikt finns det flera varianter på och det är oklart vem som har skrivit den. Här är en annan version:

Dies Haus ist mein und doch nicht mein

Der nach mir kommt, kann's auch nur leih'n

und wird dem Dritten übergeben

hat er es auch nur für sein Leben

Den Vierten trägt man auch hinaus

Sag', wem gehört nun dieses Haus?

(ungefärlig översättning:)

Detta hus är mitt och ändå inte mitt

Den som kommer efter kan också bara låna det

och det kommer ges vidare till den tredje

han har det också bara livet ut

Den fjärde bär man också ut

Säg, vem tillhör egentligen detta hus?