Tomhet

Ända sedan jag blev sjuk har jag känt mej tömd på energi och vilja. Utåt är jag nog som vanligt, men inuti känns det tomt. Jag älskar Konstanz, jag älskar mitt WG, jag älskar mitt rum och jag gillar mina kurser riktigt mycket (inte finanzpolitik in der EU, men det är ju bara en kurs av fem). Ändå är det något som fattas mej.

Och det är några riktigt, riktigt nära vänner. Inte bara nära vänner i allmänhet (här har jag ju min underbara Kayleigh som definitivt står med på gästlistan till bröllopet!) utan några specifika vänner.

Josef, du är inte bara min livskamrat - du är mer än så! Du är den som alltid förstår mej och alltid tror på mej. Och inte bara på ett ytligt sätt som många andra som tänker "Ellinor, hon klarar allt, hon klarar detta också" utan du vet på djupet vad jag kan prestera och vem jag innerst inne är och att jag är värd något. Att jag är värd allt. Det förmedlar du bara genom att se på mej. Det fattas mej. Du fattas mej.

Olivia, vännen som kan vara hård och ärlig, men samtidigt mjuk och varm som ingen annan. Dina kloka tankar och dina erfarenheter gör dej till en trygg klippa. Inte ens fyllda 24, men fylld med mer vishet än jag kommer kunna uppnå under en hel livstid. Du har inte rest runt världen för att hitta dej själv, för du behöver det inte. Dina klokheter fattas mej. Du fattas mej.

Emma, min studiekamrat som jag kan säga precis vad jag tänker till. Vad jag än säger, hur jag än säger det - du kommer alltid tycka att jag är bra ändå. Och vi förstår varandra och respekterar varandra. Har samma syn på livet, på studierna, på kärleken, på balansen mellan tingen. Till och med när jag driver med dej (Emma är otroligt smart, men samtidigt otroligt oallmänbildad - den kombinationen är lika humoristisk varje gång!) tycker du om mej. Ditt härliga skratt fattas mej. Du fattas mej.

Mamma och pappa, ni är tryggheten personifierad (i två personer - dubbelt så bra!). Ni har nog aldrig tvivlat på mej och jag har aldrig tvivlat på er. Ni är så bra att till och med mina bästa vänner säger till mej att de tycker att ni är bra, om och om igen. Era sunda värderingar och era varma uppmuntringar fattas mej. Ni fattas mej.

Men den personen som jag vill avsluta detta kärleksbrev med är faktiskt den som fattas mej allra mest - min underbare bror. Min tvillingbror Fredrik är inte som jag. Han är helt annorlunda, men samidigt helt lik. Vad det är som skiljer oss åt är svårt att alltid sätta fingret på, men det spelar ingen roll, för vi hör ändå ihop. Jag känner ingen annan människa på denna jord som är så oerhört intelligent. Han kan sätta ord på mina tankar och prata och lyssna som ingen annan. Fredrik, våra samtal fattas mej. Du fattas mej.

Heja Sverige!

Denna vecka pågår en femnationersturnering i Bodensee Arena (ishallen i den schweiziska staden Kreuzlingen, 10 minuters promenad från mitt WG) och ikväll var jag där med schweizaren Michael och hans kompis Roman och såg svenska U19-Landslaget spöa Schweiz med 4-2. Jag lärde Michael och Roman säga "Heja Sverige!"

Spelet var sisådär, det kommer krävas mer av dem om de ska slå Finland på söndag. Jag och Sanni har trissat upp varandra rejält. Sanni har lovat att hon ska fixa en finsk flagga och ikväll hade jag till exempel den obligatoriska krigsmålningen.

Det var härligt att höra lite svenska i Kreuzlingen! De andra svenskarna blev något förvirrade av att jag satt och pratade tyska hela tiden, men hade svenska flaggor målade i ansiktet..

BLOND på insidan

Isabella Löwengrip (aka Blondinbella) har slagit till och skrivit en förkastligt dålig (och verklighetsfrämmande) debattartikel på SVT debatt.

Just nu läser jag Labour Economics och det är inte lönsamt att skola om sej en eller till och med två gånger under livet för att hoppa på en ny yrkesbana. För att skola om sej kostar otroligt mycket pengar. 4 års studier motsvarar inte bara 200 000 i studieskulder, utan även 4 år av förlorad arbetsinkomst. Det kommer aldrig bli lönsamt för en 45-åring att byta karriär!

Och om denna 45-åring hade kunnat byta karriär till ett mer "kul" jobb (som Isabella poängterar är viktigt) som inte kräver utbildning, hade denna person gjort det för länge sedan istället för att slita ut kroppen som lagerarbetare. Dessutom kan man fråga sej vem som undviker ett jobb som både är kul och där man "tjänar pengar" så man kan "leva fritt"..?  Alla jobb på arbetsmarknaden är inte högavlönade och 100% tillfredsställande utan att slita på kropp eller själ. Dessa drömjobb finns inte för alla svenskar.

Notera att detta är kritik mot en urusel debattartikel med otroligt dåliga argument som i princip bara byggs på godtycke, inte i Reinfeldts uttalande i sin helhet. Även om jag inte är moderat måste jag ändå påpeka att det ligger något bakom att en högre livslängd och tillväxt endast i befolkningsgruppen pensionärer leder till lägre pensioner. Om vi inte accepterar det måste vi helt enkelt jobba längre, och denna ekvation är ett av framtidens stora problem. Men vår kära Blondinbella sitter inte med lösningen.

Tenta 2

Tenta nummer två kan mycket väl ha inneburit livets första IG. Only time will tell. Det är inte så dåligt ändå, om det inte blev idag så blir det definitivt på lördag - statistik 2-tenta.

(Och bara så ni inte ska bli upprörda: Normalt gör man 2-3 tentor under en tentaperiod, men jag gör alla 4 för att känna på dem allihop och förhoppningsvis klara 2-3, så jag bara har 1-2 kvar att klara av under omtentaperioden i april. Så än så länge går det enligt planerna.)

Tenta nr 1 avklarad

Open economy macroeconomics var först ut. Kl 08.00 drog det igång och jag var förberedd med en splitterny bläckpenna och en liten tipexrulle. Svarade på alla frågor och har till 99% säkerhet klarat tentan. Like a boss, som jag sedan skrev på facebook (tack för liken, mamma!).

Nu är det Finanzpolitik in der EU som ska nötas in till kl.16 imorgon. Sitter nu in der Bib med duktiga Kayleigh. Efter tentan ska det ätas Sushi på Untere Laube 45 (i mitt WG). Just nu har jag kanske 30% chans att klara tentan, hoppas kunna höja det till 50-60% innan imorgon eftermiddag.

Hörs!

Pluggtaktik del 2

Istället för att fokusera på en tenta har jag plugga på båda. Det kan innebära underkänt på båda eller, i bästa fall, godkänt på båda. Att bara välja en och definitivt få IG på den andra kändes inte heller rätt.

Imorgon klockan 08.00 smäller det. Första tyska tentan. På två timmar ska så mycket som möjligt skrivas ner (med bläckpenna!) på ett tentapapper och sedan är det bara att hålla tummarna. Jag känner mej förberedd. Jag kan ämnet och tycker det är intressant och kan argumentera för och emot modellerna. Dock hade det känts lite bättre om man hade hadt de 4-5 timmarna man får hemma i Sverige och inte bara 2.

Nu tillbaks till Open Economy Macroeconomics!

Heut' ist so ein schöner Tag!

Idag känner jag mej äntligen helt frisk. Detta borde ju ha firats med att plugga som tusan och ha en chans att få godkänt på tentorna på tisdag och onsdag. Men, istället var jag på avskedsbrunch med en massa kompisar (Erica och Martin stannar bara en termin och vi ville göra något tillsammans allihop - en avslappnad brunch var verkligen helt rätt!).

Sedan kom jag hem och tänkte "nu börjar pluggandet". Men där hade jag fel. Martin (inte österrikaren, den fotograferande Martin som ska åka hem, utan min WG-medboende Martin) och hans flickvän Claudia, samt lite polare, skulle åka till Reichenau (en halvö i Bodensjön) och åka skridskor på sjön och spela ishockey. Detta var världens chans! Detta är mitt år utomlands, som jag ska ta vara på - jag åkte med!

Och jag ångrar mej inte. Det var en underbart vacker dag, vi hade hur kul som helst och när vi tittade igenom bilderna under maten alldeles nyss sa Martin "De här bilderna är sådana bilder som man kommer titta tillbaka på om 10 år och säga: "Det var en underbar tid i våra liv" ". Bilderna talar för sej själva.

Sjukhusbesök

Min fina medboende Kathrin opererade i torsdags morse sitt ben och tog ut 10 av 11 skruvar som hon har haft sedan hon var med om en skidolycka förra året. Den elfte och sista skruven har blivit helt omsluten av Kathrins ben, så det ska inte vara några problem med att ha den kvar. Läkarna sade till och med till Kathrin att de hade tagit bort alla skruvar, det var först på dagens röntgenbilder som de upptäckte att en faktiskt var kvar..! Så väl invuxen är den.

Ikväll åkte vi i WG:t samt två till kompisar till sjukhuset och spenderade kvällen med Kathrin. Det dracks vin (som smugglades in under min stora dunjacka) och spelades poker. Det såg ganska lustigt ut när vi gick ut från sjukhuset klockan halv tolv på natten och en av killarna bar en relativt stor, silverfärgad väska.

På måndag kommer Kathrin äntligen tillbaka till WG:t. Hon är saknad!

Pluggtaktik

Min sista tentapluggsvecka har blivit lite ändrad på grund av att jag har varit sjuk. Nu blir det ännu svårare att ta tag i den tråkigaste kursen, Finanzpolitik in der EU, som ska tentas av på onsdag. För att effektivisera jobbet har jag kollat på gamla tentor och gjort följande observationer:

• Tentorna är alltid 4 frågor á 8 poäng
• Endast 3 frågor ska besvaras, max är alltså 24 poäng
• Godkänt är 12 poäng
• En tentafråga som alltid finns med är att ge definitionen på 8 ord

Därför har jag gjort upp en lista med tänkbara tentafrågor och just dessa, ca 12 frågor, samt definitioner på lite saker, kommer jag plugga in. Om jag har tur innehåller "definitionsfrågan" mestadels ord som jag har pluggat in, och så är minst 2 av de resterande 3 frågorna sådant som jag har plugga in i förväg. Då finns det goda chanser för minst 12 poäng och ett godkänt betyg.

Men, då behöver jag verkligen Ericas hjälp. Hjäääälp!

Like-jagaren

Häromdagen postade jag en status på Facebook som fick ganska många likes (för er som inte känner till detta fenomen: man skriver vad man har för sej, ens vänner på Facebook ser meningen man har skrivit och kan trycka tummen upp = "like")

"Har precis avslutat sitt schweiziska bankkonto och överfört alla pengarna till sitt och Josefs bröllopskonto. Underbart!"


Och det var ju mycket roligt att folk uppskattade det! Men, samtidigt får jag nästan lite ångest över hur dyrt det är att gifta sej. Det blir en balansgång mellan hur "fint" det ska vara och hur många vänner man "kan" bjuda.. Ett svenskt standardbröllop kostar mellan 80 000 och 120 000 kronor! Standard!

Så mycket pengar för "bara en dag", men samtidigt vet jag att jag aldrig skulle förlåta mej själv om jag skulle prioritera pengar före att kunna bjuda några fler vänner, eller ha min drömklänning (om den existerar, jag kan ju inte ens lägga 500 spänn på en tröja som inte är "exakt det jag vill ha").

Ja, detta är vad som upptar mina tankar just nu. Detta och den grymma spellistan som jag har fixat ihop på Grooveshark (som jag har fått att funka!). Dagens låttips: Kite - Ways to dance. Nicklas Stenemo är grym.