8,5 år!

Just det, jag har ju glömt att berätta för er att idag firar jag och Josef ÅTTA OCH ETT HALVT ÅR som par. Yeeeey! (Och nej, det är inte töntigt att fira halvårsdag.) (Och ja, vi firar månadsdag också, varje månad.) (Och nej, det är inte heller töntigt.)

Säg grattis för tusan!

Och ja, min handlingsförlamning (prokrastinering) håller i sej. Jag ska börja städa och packa. Snart. NU ÄR TÅGBILJETTEN TILL ZÜRICH FLYGPLATS BOKAD! OM 48 TIMMAR ÄR JAG I SVERIGE!

That's more like it!

NU får Konstanz-borna säga att det snöar.

Richentalstraße

Idag gick jag upp före kl. 7 bara för att kunna ta tag i min dag ordentligt. Detta gav dock inte väntat resultat, då jag har drabbats av någon konstig "åh-snart-åker-jag-hem-och -jag-är-så-glad-och-förväntansfull"-handlingsförlamning. Men detta är en bra typ av handlingsförlamning. Den har inte förbättras av att det nu är spikat att sju av mina bästbästaste vänner kommer till Halna på torsdag kväll! LÄNGTAR EFTER DEM SOM TUSAN!

Och Martin, konstanzkompisgängets mästerfotograf, har tagit en fin bild på mej från Secret Santa som jag bara måste dela med mej av!

Jessica är galen i mustacher och virkade en till oss var i gänget

Avvikande Ellinor

Har precis lärt mej från SVT's fråga doktorn att jag räknas som "avvikande" i Sverige, då jag är under 155 cm lång. Om det kan vara till någon tröst: är man över 194 cm är man också avvikande.

Bildkalas!

Slutet av denna vecka har varit händelserik. Här kommer bilder!

I torsdags var ekologisk vegan-fest där man gärna fick måla på väggen

Igår var det uterinken 

och sedan shopping i hagel (som Konstanz-borna kallar snö..)

 och dagen avslutades med fest i WG:t jag ska bo i.
Här ser vi mina tre medboende och Vera, tjejen vars rum jag flyttar in i.

 Jag fick ha en rudolfnäsa

Idag var det Secret Santa och Jess hade gjort en julgran.
Där lade vi våra klappar och James delade ut dem. 

Jag blev otroligt glad för min kalender och den virkade lösmustaschen 

Alla fick lösmustasch och Kayleigh fick även chokladfondue
(och uppmärksammade att man kan stickas med gafflarna:
"Oh, it has pointy, stabby things!")

Dotter kontaktar mamma, kom.

Då mina mobilpengar tog slut igår när jag ringde mamma och  pappa (helt i onödan förstås) vill jag inte ringa mer. Hur ska man då få tag i sina föräldrar? Facebook, kanske, tänkte dottern och gick in på mammans sida. Där hade det inte hänt något sedan 5:e december (och det hade dessutom inte mamman skrivit, utan mammans kompis).

Var på internet kommer mamman alltid kolla? Mejlen, men det är lite tråkigt. Så dottern försöker nu med bloggen:

Hej mamma!
Den 22:e eller 23:e december har jag bjudit in lite mysiga vänner till familjen Olssons hus i Halna. Jag hoppas att detta är okej och för att kompensera för förlorad arbetstid i hemmet kommer jag städa/baka/laga mat dubbelt så effektivt under tiden som vännerna inte befinner sej i huset. (Dessutom kommer svärsonen finnas tillgänglig 22:e till 24:e december)
Med vänliga hälsningar
Din favoritdotter

Vad gör jag uppe?

Ja, det kan man fråga sej.

Jag plåstrar nämligen om mitt ben som har fått lite brännskador från varm glögg (Glühwein) på festen inatt hos mitt framtida WG. Jag kom hem i rimlig tid, runt 2, och har varit uppe två gånger sedan dess för att kolla hur skadan mår och lägga om ett vått förband. Det verkar hjälpa, för där förbandet har suttit åt som hårdast (våt handduk fäst med kardborreband som jag använder till mina knäskydd i ishockeyn) ser der riktigt bra ut, medan det på de övriga ytorna är lite rosa.

Ingen panik, kära läsare, området är kanske 1,5cm x 7cm och glöggen var inte kokhet, bara varm. Jag hade tur som valde rejäla skor (heltäckande kilklacksskor) som tog det mesta av smällen. Så jag mår bara fint och ingen annan fick glögg på sej. Jag hade oturen att stå i köket bredvid en person som tappade ut all glögg - mestadels bredvid, men även på, mina ben och fötter.

Första (riktiga) fylleskadan är ju avcheckad nu på att-göra-som-typisk-svensk-student-listan. Det trodde jag aldrig. (Sedan spelar det ingen roll att det inte var jag som åsamkade den)

No skjuts till träningen today

Jävla nice att killen som skulle hämta upp mej kl.19.30 aldrig dök upp! Nu har jag väntat i en halvtimme och får istället åka buss och vara framme typ 5-10 min innan träningen börjar. Grrrrejt.

No Vorlesung today

Jag kände det på mej. Idag skulle det nog inte bli någon föreläsning. Varför? Vi hade inte fått något mejl, inget meddelande på vår Ilias-portal och inte heller hade föreläsaren sagt något om det på förra föreläsningen. Men vi har två extrainsatta föreläsningar, en denna vecka och en nästa vecka. Då är det liksom logiskt att två ordniarie föreläsningar faller bort. Jag dubbelkollade även schemat på nätet och där stod det att det skulle vara föreläsning idag.

Kl 18.05 kom jag in i salen. Kl. 18.09 tog jag detta foto. Då var kanske 7 pers där, i en sal som rymmer uppskattningsvis 500.

Det var bara till att ge sej hem igen. Senast föreläsningen blev inställd pluggade jag i biblioteket, men nu hade jag inte så mycket grejer med mej. Därför är det nu tvättdags. Och senare ikväll är det utgångsdags! Yey!

Klagardags

Det borde vara sovardags, men då jag har varit sjuk sedan i helgen är det dags för lite klagardags (och då jag på grund av huvudvärk sov två timmar efter statistikövningen ikväll har jag inte hunnit bli trött än).

Vad jag egentligen ville säga är väl mest att jag har varit lite sjuk och hängig och att det har gått ut över hur jag ser saker och hur jag ser mina vänner. Småsaker har vuxit och blivit riktiga irritationsmoment. Det jag stör mej på är framförallt trenden i vänskapskretsen just nu, att man inte bryr sej om varandra tillräckligt. För mej bygger vänskap på givande och ärlighet, men den senaste tiden har det varit mycket tagande och prat bakom ryggen. Eller, ja, inte prat bakom ryggen, men med osagda ord mellan raderna.

Det gick så långt att jag i princip blev förbannad på Kayleigh för något som några andra egentligen var irriterade över (men inte sa rätt ut) och ställde henne mot väggen inför alla andra när vi skulle ha det trevligt. Ouch. Men Kayleigh tog det bra och jag sa förlåt efteråt. Hon har också märkt av stämningen.

Nu har jag sagt det till mej själv och till mina kära läsare. Nu kan jag släppa det. Och om jag kommer att tänka på det igen får jag se till att säga vad jag tycker direkt, sådär som Ellinor brukar göra.

Något som gör mej lite ledsen i ögat är att detta påminner mej om ett Lasse Lindh-citat (vill man bli av med all livsglädje på tre minuter är det bara att sätta på valfri Lasse-låt!) som ger mej ont i magen. "En skitsak växte till något stort, och vi bråkade om saker ingen av oss förstod"

Julstämning

Här kommer en bild från universitetet på St Nicolaus, då det delades ut chokladtomtar, och två bilder från Konstanz - nämligen Marktstätte och glühwein-tornet på julmarknaden. Kayleigh får också vara med på ett hörn.