JAAAAAAAAAAAAAAAA!

Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag hade fixat boende. Mycket mer än så skrev jag inte, eftersom jag inte var så överväldigad. Nu, mindre än ett dygn senare, har jag fixat ett annat boende - mitt drömboende.

Det kändes ju inte jättebra att säga ja till ett WG och sedan höra av sej nästa kväll och tacka nej, men saker går inte alltid så smidigt som man har tänkt sej. Och jag kan bara inte missa den här chansen, jag kommer ju bara bo i Konstanz detta läsår och jag vill verkligen göra det mesta av det.

Sarah - tack för att du övertygade mej! Hellre dyrt och i stan än billigt och långt bort. Att kunna ta en promenad till Altstadt, Rhein eller Bodensee bara sådär är verkligen guld värt. Vad gör då 150 euro* i månaden? Japp, så mycket extra (faktiskt lite mer) kommer mitt boende kosta, men lyssna på detta:

• supertrevliga Mitbewohner (de bakar och lagar mat tillsammans!) - alla tyskar
• diskmaskin i köket
• möblerat rum som är större än ettan jag bor i idag
• spana in läget. WG:t ligger i Altstadt (gamla stan) vid busshållplatsen
  (A är boendet jag nu tackat nej till, B är mitt nya boende)
• de har en projektor i ett av rummen där de brukar se på film

Min förhoppning om Konstanz var ju en vacker stad med nära till vattnet, och drömmen ett kollektivboende med trevliga tyskar som skulle vilja spela spel och hänga med mej och ha trevligt. Nu har jag hittat det, och de där 9 000 - 10 000 extra kronorna* som jag kommer spendera på detta boende är ingenting mot en oförglömlig upplevelse.

Jag tror inte att jag har varit såhär exalterad på mycket, mycket länge. (Josef, du får ursäkta mej, det var underbart när du var här - utan dej är jag inte hel. Men att få det här boendet var en adrenalinkick som heter duga. Och det vet du ju, du var den första jag ringde..)

Shit, vad vårterminen kommer bli toppen.

Vår sms-konversation:

Hi! Ich habe jetzt mit der anderen WG gesprochen und ich kann bei euch wohnen! Wee!
Liebe, liebe Grüsse an euch alle! Ellinor

Hurra, jippiiieee, yeahh. Wir sind superhappy!

Update: 10 min efter detta inlägget fick jag ett sms från WG:t där de bjöd in mej på kvällsmat imorgon. Klasse!

* kan vara värt att tillägga att siffrorna är i jämförelse med det boende som jag tackade nej till. I jämförelse med boendet jag har idag är det drygt 50 euro extra i månaden, totalt 3000 kr)

BOENDE KLART!

Idag ägnades dagen åt att plugga inför morgondagens tenta (midterm exam i Labour Economics, 30% av slutbetyget), svära åt banken, alternativt posten, som inte har levererat mitt bankkort än (jag har inte berättat att jag tappat mitt bankkort, va?) samt bokat in och genomfört en WG-intervju i sista minuten.

Intervjun gick toppen, men med två garanterade dubbelhyror blir det tyvärr inget alternativ. Dock har jag hittat en potentiell asbra kompis, drack te i hennes kök mellan kl 21 och 22.30, och vi har redan bokat in en fest tillsammans och julstök! Efter intervjun passade jag på att ringa upp ett WG från Fürstenberg och tacka ja till rummet. Möblerat, billigt och relativt nära Uni är ändå okej. Nu vet jag precis vilka fasta utgifter jag har och jag behöver inte fxa möbler. Ny adress från 1:a februari.

Efter noll respons på schweizarens sms har jag inte fått något mer. Göttigött.
Och imorgon (eller: senare idag, onsdag, efter nattens sömn) kommer mer info om universitetskatten. Jag har nämligen gjort lite research!

pluggandets höjdpunkt

Tydligen bor katten i biblioteket. Han heter Sammy.

faktakoll för tusan!

Det är ju smått imponerande när samma artikel innehåller tre motsägande fakta.

Ingressen..

Bildtexten..

Länkrekommendationen..

Tack, Aftonbladet.se

utelast

vi visste alla att det bara var en tidsfraga. Jag är utanför min lägenhet, dörren är last och min nyckel är pa insidan.

Men, inatt sov jag hos Kayleigh och senare idag kommer Hausmeister och öppnar och nu är jag pa universitetet och pluggar. Ingen skadad sked!

Update: Nu är jag hemma i lägenheten! Att öppna kostade inte en spänn. Weehoo!
Och min nya taktik gentemot schweizaren är att vara dryg. Svarar inte på hans sms!

Historien upprepar sej

Idag ringde min kära mor och frågade lite hur det kändes med den där schweizaren. Okej, sa jag. Jag var ju lite kort mot honom under träningen, så jag tror han fattade vinken. "Och han har inte skickat något sms än!" lade jag till.

Tji fick jag, en halvtimme efter att jag hade lagt på kom sms:et. Han frågade om Zürich och jag kommer inte ens ihåg att jag har sagt till honom att jag skulle dit. Zürich var i alla fall en trevlig stad! Bra shopping, storstad som kändes liten (kändes som ett mer ihopträngt Göteborg, med spårvagnar och fina hus), berg runtomkring och fint väder.

Imorgon hade jag försökt få ihop mitt ihopkraschade pluggschema (hur lyckas jag ha 4 hemuppgifter och en midterm-tenta att göra till veckans första tre dagar???). Boendesökandet har ju tagit upp mycket tid och varit en bov i dramat (bristande motivation, andra prioriteringar och allmänt Josef-saknande som har lett till slöhet en annan..) men det har gett resultat: Har flera intervjuer planerade, men har faktiskt redan fått erbjudande om ett boende!

Om jag ska tacka ja återstår att se. Det är ju puckat att tacka nej till garanterat boende, men det är som sagt mycket som ska vägas mot varandra. I detta fall avstånd och kostnader. Dock är balkong och sköna WG-polare viktigt.. What to do? (Josef! Varför fungerar inte ditt internet när man behöver dej? Fixa det pronto!)

Dessa bekymmer ska jag ta tag i imorgon. Nu ska jag sova och försöka ignorera att även morgondagen bara har 24 timmar. Imorgon ska jag nämligen leka superhjälte. (Och om Einstein har fel om sina teorier kan väl jag vara omänsklig för en dag - är det för mycket begärt?)

Update: Problem-mannen från sydeuropeiskt land

Japp, mina farhågor besannades till viss del. Jag sade nämligen till Erica innan träningen att jag kunde slå vad om 20 spänn att han skulle erbjuda oss skjuts hem (trots att han inte äger en bil utan måste låna en bil).

När jag kom fram till ishallen innan träningen dök han helt plötsligt upp utanför parkeringen, som om han hade stått bakom ett hörn och väntat på mej. Och det första han sa var "Hej, gissa vem som ska få skjuts hem ikväll."

Tur att Erica dök upp senare, för jag sa bara att "nej, jag behöver ingen skjuts. Jag ska umgås med en kompis och vi ska åka med en buss som går direkt efter träningen, så vi har lite bråttom.". Erica har inte sett killen förut, men enligt henne tog det inte många minuter innan hon förstod vem det handlade om. "Det var han med plexiglaset, va?" Jupp.

Jag vet inte exakt vad hon tog det på, för det utvecklade hon inte, men jag reagerade på att han var mycket ivrigare än alla andra. Vilken korpen-hockeyspelare byter klubba 5 gånger under en träning?

Det positiva som kom ur kvällen var att träningen höll på lite längre, och då jag skulle med en buss duschade jag innan alla andra. Inget duschande med efterhängsna schweizare här inte. Och så passade vår assisterande tränare på att säga till Erica att hon var "snygg, precis som hennes kompis" när hon stod utanför och väntade.

Sedan gick två snygga svenskor hem (vi missade bussen med ca 30 sekunder..) till Richentalstraße, drack glöggte och tittade på änglaspelet. Tack svärmor för paketet med advents-överlevnadskitet!

Glöggte, pepparkakskryddor , pepparkaksformar, stickor, garn, heminredningstidning (med beskrivningar för julstickningpyssel!) änglaspel och en duk.

Det kan också vara värt att nämna att många vänner gett mej uppbackning på facebook (allt ifrån pepp-talk innehållande "slå ner honom med hockeyklubban" (=killkompisar) till "berätta för honom hur du känner" (=tjejkompisar), men att Josef, min älskade fästman, bara skrattade åt mitt problem. Jag vet inte riktigt vad det var han fann så lustigt, men jag tolkar det som "hur korkad får killen vara?"

Imorgon bär det av till Zürich med andra utbytesstudenter, och med fina Erica. Weeho!

JAG VILL INTE! STICK!

Farhågorna kring den där efterhängsna schweizaren har visat sej vara sanna. Han har inte sagt det rätt ut, men det finns ganska mycket som tyder på att han är intresserad. Några exempel:

• Han sms:ar mej i snitt en gång per dag. Jag börjar aldrig sms:a honom först och jag svarar bara på vartannat sms. (Svarar bara på de som innehåller tydliga frågor)
• Han lånade sin brors bil för att kunna köra mej (och Josef) till en träning några mil bort, kolla på träningen, 1,5 timme, och skjutsa hem mej (oss) igen, gratis.
• När vi kom till Konstanz frågade han om jag under helgen skulle vilja åka med honom till en annan ort och titta på en match som han skulle vara linjedomare i. Jag tackade nej.
• Förra gången han var i ishallen tog han med sej en klubba som han inte alls använde, bara för att visa mej att vi har likadana klubbor. Räcker det inte med att peka på min och säga "jag har en likadan klubba hemma"?
• Han har erbjudit sej att ge en klubba till mej gratis (den kostar tydligen 1500-2000 spänn) så jag kan sälja den till en kompis som vill ha en klubba. Varför ger han den inte direkt till min kompis?
• Han lär sej svenska och försöker säga några nya ord på svenska varje gång vi ses och slänger gärna in ett "hej" i sina sms. Och nej, han kunde inte ett ord svenska innan han träffade mej.
• Ikväll har han extra tagit ledigt (!) från jobbet för att kunna träna i ishallen med mitt lag. Det sms:et fick jag för en timme sedan..

Och något man måste tänka på är att vi inte har någonting gemensamt. Det är bara ishockeyn. Nu börjar det bli creepy. Nu ska jag nämligen byta om och duscha med killen också...! Han vet ju att hela laget byter om i samma omklädningsrum. Ärligt talat så har jag en stor klump i magen. Jag vill inte duscha med karln! De andra bryr jag mej inte om, för alla är ju där för att spela ishockey. Men i hans fall är jag inte helt säker på om det bara är ishockeyn som lockar. Det känns lite som en förevändning för att få umgås med mej. Han har aldrig tränat med laget förut..

Frågan är om jag ska säga ifrån. Jag har försökt att bara vara normal, svara på lite sms och säga hej när vi ses i ishallen. Jag har ju varit tydlig med att jag har en kille (han vet om att vi har varit ihop i 8 år) och att jag inte vill ha något mer från honom. Men vad mer kan jag göra?

Som tur är följer snällaste Erica med till träningen som moraliskt stöd.

Kostnader, kostnader och osäkerhet

Totalt har jag varit på 4 intervjuer, en till ska hinnas med idag och en på söndag. Sedan kanske det blir en intervju nästa vecka också. Såhär ser mina alternativ ut, men det är inte alls säkert att jag får något av rummen:

• WG-boende med tre andra pers i Kreuzlingen, Schweiz. Litet rum utan möbler men med balkon med sydläge! Fräsch lägenhet och trevliga personer. Kostnad för vt: 2000 euro. MEN det kan kosta 2600 euro om vi inte kan hitta någon som vill ta över kontraktet förrän sista september..
• WG-boende på gränsen till Altstadt. Stort rum, möblerat, mycket trevliga medboende som gärna lagar mat ihop, alla är i 28-årsåldern och arbetar. Kostnad 2200 euro, men rummet kan jag bara hyra till sista juni och jag har tentor i slutet av juli..
• WG-boende i ett av de fräschaste studenthemmen, Schürmann-Hoster. Ska på denna intervju på söndag. Nackdel: längre bort från stan. Fördel: billigt, 1500 euro för hela vt.
• WG-boende februari till mars precis i centrum (WG:t ser ut som en gammal tysk bar. Bruna soffor och konstiga saker på väggarna..), sedan flytt till en möblerad enrumslägenhet på andra sidan Rhen. Kostnad 2500 euro. Lägenheten ska jag kolla på i eftermiddag.
• Hyra ett rum och toalett hos + dela kök med en schweizisk familj (2 vuxna, 2 små barn) i deras hus i Kreuzlingen. Tiden för denna intervju är ej planerad, men kan kanske bli av i nästa vecka. Kostnad 2300 euro.

Japp, så det är mycket som ska vägas mot varandra och dessutom hänger det, som sagt, på om jag överhuvudtaget får något erbjudande om boende.

Nu ska det lagas lite lunch innan jag drar vidare.

Intervjuer

Igår var jag på en intervju för ett WG-boende, likaså idag. Imorgon ska jag på intervju för ett WG-boende i Schweiz och sedan för en etta i Konstanz.

Om jag inte får ett ja har jag en garanterad lägenhet mellan första februari och mitten av mars, så jag kan söka vidare och ha någonstans att bo under tiden.

Paketet hämtades ut idag och det var mycket trevligt! Men nu är det mycket sent, vilket innebär att jag ska sova. Så ni får vänta.

Paket och WG

Idag har jag fått en avi. Ett brev eller paket väntar alltså på mej, men jag får tyvärr hämta ut det imorgon för ikväll ska jag på en WG-intervju! (WG = Wohngemeinschaft = boendegemenskap, alltså kollektiv)

Detta är det kollektiv som verkar mest lockande, men en kille på bussen sa till mej idag att han gick på över 10 intervjuer första terminen han bodde här och inte fick något rum. Ajajaj. Jag har 7 inplanerade intervjuer, men en gäller en lägenhet för en månad, så jag kan söka annat medan jag har någonstans att bo.

Dock påpekade han att jag har fördelen att jag är tjej och att jag inte är Ersti (förstaårsstudent).

Det är ändå otroligt nervöst. Nu går jag, wish me luck! (och jag ska ha på mej Josefs nystickade sjal som samtalsämne. Om de frågar vad jag gör på fritiden kan jag säga att jag stickar lite ibland, och då frågar de "jaha, vad stickar du då?", "den här till exmpel" säger jag.)

Vem kan säga nej till den vinnande kombon ursnygg svenska och egenstickad sjal? Nä, tänkte väl det!

Boende sökes

Närmare bestämt 18 olika boenden har jag sökt idag, mellan klockan 15 och 17, och hittills har jag fått fyra svar. Så på onsdag eftermiddag ska jag några gator bort, på fredag morgon till Schweiz och i nästa vecka till Schweiz igen.

Håller tummarna för att jag får ett boende!

Tips på bra internetsidor:
vierwaen.de
wg-gesucht.de

Där hittar man det mesta i boendeväg.

Just det, angående ishockeyn så var laget ganska bra. Typ T/M Tornados-nivå. Tyvärr kostar det 900 CHF (cirka 7000 kronor) att spela med dem en säsong. Jag tror jag håller mej till hockeybockey i Kreuzlingen varje fredag..

En produktiv söndag

Imorse klockan 07.30 begav vi oss mot tågstationen och kl. 18.50 fick jag ett sms från Josef som sa att han var framme och att resan hade gått bra. Medan Josef reste pluggade jag på universitetet, sedan åt jag, sedan spelade jag ishockey på allmänhetens åkning och slutet av dagen har spenderats framför datorn, kollandes på tv och stickandes! Igår köpte vi nämligen lovikagarn till två sjalar, en grå (likadan som den jag tappade) och en blå/beige/svart-melerad. Så nu är en sjal klar. Den blåmelerade sjalen har tagit uppskattningsvis 6 timmar, men jag behöver hjälp med att sätta ihop ändarna. Det finns en bra video på Youtube som visar det hela, men jag känner mej inte särskilt säker på det hela. Funderar på att flörta över Kayleigh på te.

Josef

Idag hade vi verkligen otur med vädret. Dimman ligger så tjock att man blöt i håret när man är utomhus.. Men igår var det fint och då togs dessa bilder.

Josef vid Schnetztor, porten till gamla stan. 

Vi gick till hamnen. 

 Sötingen Josef

Stadsträdgården till vänster, Imperia och fyren i mitten. Zeppelin-statyn till höger. 

Kvällen avslutades med Citadels (kortspel) hos Martin. Josefs medhavda choklad var en hit och Josef gjorde färdigt min ullsjal.

Ikväll var jag på ishockeyträning i Schweiz, Josef var med som stöd, och under dagen var vi på stan. Nu till det tråkiga. Jag tappade ullsjalen idag när vi handlade mat, och även fast vi märkte det jättefort hittade vi den inte och den hade varken blivit inlämnad i affären eller i infodisken i köpcentret. Detta har gjort mej lite ledsen. Men, Josef är här 32 timmar till och jag ska njuta varje sekund. Det finns ingen tid för att deppa ihop, och (mantrat jag har upprepat de senaste timmarna) jag kan minsann sticka 1000 sådana sjalar om jag vill. Så det så.

Tur med vädret

Eftersom Josef bara kommer vara här i fyra dagar (torsdag eftermiddag till söndag morgon) har jag varit lite orolig för det konstanzska vädret, som mer än gärna bara bjuder på dimma, dimma och åter dimma, blandat med grå himmel. De senaste tre veckorna har det varit två fina dagar och en halvfin dag. Inte bra odds, alltså.

Men, idag skiner solen! Himlen är blå och jag tror att det är lika bra att passa på att gå lite på stan innan vi sticker till min statistikföreläsning. Imorgon kan ju dimman vara tillbaka..

Nu går jag till Bahnhof. Josef kommer dit kl.14.16. Yippie!

Han kommer

Idag. Josef kommer idag.

Biblioteket + asbest = sant

Mer än halva universitetsbiblioteket är som ni redan vet stängt på grund av asbestsanering. Igår fick jag syn på tre män i vita skyddsdräkter och var bara tvungen att ta ett kort.

Just nu sitter jag i en öppen del av biblioteket, del J, (som antagligen redan har sanerats, eller aldrig varit i behov av det). Denna del ser ut såhär:

Schweizertyska

För att alla för en gångs ska förstå att det är otroligt stor skillnad mellan tyska och schweizertyska lägger jag härmed upp en bild från Basel.

På schweizertyska: zem guldin Critz

På tyska: zum goldenen Kreuz

Dock kan det ju vara så att detta är gammal schweizertyska, eftersom namnet har hängt med ett tag. Jag har i allafall som mål att lära mej några nya ord varje gång jag träffar Sonja eller mormor. Senast lärde jag mej: Rössliritti (karusell) och Ziischtig (tisdag).

Och just det, såhär fint var det vid Rhen när man såg domkyrkan och pariserhjulet

Jag är ond

Nu är det officiellt - jag är ond.

För två veckor sedan åkte jag allmänhetens åkning i Kreuzlingen och spelade lite ishockey med några som var där, bland annat med en kille från Schweiz. Han tipsade mej om ett damlag som ska vara bra och erbjöd sej att skjutsa mej till träningen om jag ville provträna med dem och sedan gav han mej sitt nummer. Eller.. jag tackade inte jag till erbjudandet direkt, utan sa:

"Jo, jag tar gärna ditt nummer, men det här är väl bara som vänner?"
"Ja, självklart!" sa han, och lade till "så... din pojkvän - bor han i Sverige eller i Tyskland?"
Jag blev inte helt övertygad om hans "sjävklart" när nästa mening handlade om att kolla om jag hade kille och hur långt ifrån mej denna kille bor, men jag kan ju inte tacka nej till att få skjuts till en träning som kanske innebär att jag ska spela med ett lag denna säsong.

Jag ska nu träna med dem på fredag kväll (jag frågade Josef om det var okej, eftersom han är här då) och har haft lite kontakt med killen från Schweiz om det. Nu har han har erbjudit sej att köra. Fick ett sms som löd ungefär: "Om du vill kan jag köra dej till träningen på fredag. Vore det okej?" Men, han vet ju inte om att min älskade Josef är här då.. Men samtidigt, om han bara är en vän så ska det inte spela någon roll. Jag svarade således "Ja, det vore toppen. Skickar de exakta träningstiderna imorgon.". För det vore samtidigt knepigt om jag skrev "Ja, men min pojkvän hänger på också - är det okej?" eftersom jag då skulle förutsätta att den här killen gör detta för att han vill ha något mer. Jag vill inte heller bara skriva "vän" för det är inte direkt att tala sanning.

Jag får helt enkelt smyga in i morgondagens sms att Josef är med och fråga om det finns plats i bilen för tre personer och min utrustning. Då ha ju killen chansen att dra en vit lögn om han inte vill titta på min träning tillsammans med min fästman.

Ja, jag försökte vara helt ärlig, men det slutade i att jag på något sätt smidde en ond plan och ovanstående stycke är just den plan som jag har smitt nu under kvällen. Dålig människa är jag.

Uppdatering: Sarah tycker att det är tillåtet och Martin tycker att det låter som ett avsnitt ur Gillmore Girls, vilket tydligen är positivt. Jag följde min plan och mr Schweizare svarade "självklart kan han följa med!" (vilket leder till att det är okej för Josef också) och frågade om Josef pratar engelska. "Lite grann" svarade jag, varpå han skrev "ja, det blir ju intressant när två personer kan lite grann engelska ;)" så han verkar ta det hela okej. Andas ut.

Mina vänner

Här kommer en genomgång av de jag spenderar mest tid med (bortsett från gänget jag åkte till Basel med, men de har ni redan sett på bild allihop). Ingen inbördes ordning, utan jag kör på så som bilderna valde att ladda upp sej.

Emily från Nya Zeeland älskar att resa och kommer antagligen stanna i Europa "åtminstone ett par år" innan hon återvänder till Nya Zeeland. Hon kallar sej själv för "Kiwi" och är mycket stolt över det, och har följt rugbylandslagets framgångar på diverse pubar i Konstanz. Under lovet februari-mars kommer hon inte åka hem och jullovet är för kort för att motivera en 31-timmars flygresa, så hon kommer inte träffa sin familj på minst ett år. Trots detta (eller kanske: därför) är hon är alltid glad och redo att göra diverse utflykter.

Sanni är den konstnärliga finlänskan som gillar second hand och att sticka. Språk är ett annat av hennes intressen. Här på universitetet läser hon bara språkkurser och hemma i finland kommer detta resultera i poäng till studierna som ska göra henne till tysklärare. Sanni ser sin tillbakadragenhet som "typiskt finsk" och har lärt oss allihop att "det där var inte så dåligt" är en sann finländsk komplimang. Sanni har, förutom stickning, också lärt mej att man i sitt köksskåp måste ha Rooibostee med vaniljsmak!

Jess är en glad amerikanska som alltid är villig att bjuda på sej själv, oavsett om det innebär att dansa, göra lustiga miner eller helt enkelt bara vara sitt galna jag. Hon står upp för de utstötta i samhället och är den första att säga ifrån när någon blir orättvist behandlad eller när det finns systematiska fel i vårt samhälle. Då det är dyrt för amerikanska studenter att plugga på universitetet är det otroligt skönt för Jess att hon har fått ett stipendium från bundeslandet Baden-Württemberg för att plugga i Konstanz.  

Österrikaren Martin är gruppens fotograf, vilket har lett till att det knappt finns några foton av honom i Konstanz. Men här är ett där han gör det han gör bäst! Förutom att fota är Martin ytterligare en språknörd i vårt gäng, hans huvudämne är germanistik. Sättet han använder sej av det tyska språket är häpnadsväckande och man kan alltid lära sej tricks från honom. Sedan är Martin också en väldigt gosig och öppen kille, vilket är skönt när alla vi andra ibland kan vara helt nedslagna av de svåra kurserna på Uni.

Kayleigh är från England (men hennes mamma är från Sverige!) och har såklart införskaffat en snygg tekanna med matchande koppar, så vi alla kan ha det riktigt mysigt tillsammans när vi träffas. Hennes klädstil är hippie-inspirerad och juridik är ämnet hon studerar, och i framtiden vill hon jobba med medling, något hon tror starkt på. Kayleigh älskar romantik och har även förälskat sej i Bodensjöns klara vatten så till den grad att hon kan få för sej att ta ett nattdop i sjön. Inte nu i november dock, men i oktober..!

James är också från USA. Både han och Jessy är från Oregon och James har också fått ett stipendie för att plugga i Tyskland. Han lade ner otroligt mycket jobb på ansökningar och det är när man hör sådana berättelser som man inser hur lyckligt lottad man är som svensk.. James är också en spelnörd, samt äventyrare och älskar klättring, forsränning, kajakpaddling och så vidare. Hemma i USA har han en flickvän som är precis lika äventyrslysten och som, till James bedrövelse, har kunnat träna hur mycket klättring som helst i hans frånvaro.

11.11.11

Eftersom det mystiska datumet firades med en spelkväll komme här lite random bilder från vår Spielabend ikväll.

Erica fotar de fina muffins hon bakade för kvällen

De tre kinesiska godisarna som syns längst ner i bilden ovan.
Jag fick dem från Lissy för två veckor sedan, när vi var hos Amandine, spelade spel och åt crepes.
Har dock inte vågat prova dem än.

 Gänget är samlat (Kayleigh påväg. Sannis pojkvän på besök)

 Godsakerna och Sanni

 Vi spelade Shadowhunters

Kayleigh stickade (och spelade) 

Nu är det dags att sova. Vi ska tydligen gå på den lokala grönsaksmarknaden imorgon kl. 8..

The power of the group

På facebook finns det en grupp för alla os utbytesstudenter, och varje dag skriver folk om allt möjligt och får svar direkt. ("Någon som ska åka skridskor på lördag?" , "Var ligger rum V420?" , "Följ med på utflykt till Heidelberg!" osv)

Och man kan verkligen få svar på allt i den där gruppen.

(Klicka på bilden så blir den större)

Fler som borde lära sej procent

Läs på DN om korven som innehåller 104 procent kött.

Enligt företaget ville KO att de skulle göra så.

Enligt KO-sekretariatets jurist kan inget innehålla mer än 100 procent, enligt "matematik och sunt förnuft".

Mina kurser

Här kommer, som utlovat, lite närmare beskrivningar av kurserna jag går under höstterminen:

Open-economy Macroeconomics (6hp, engelska)
(Makroekonomi med öppna gränser, alltså valutamarknad och export och import.)
Denna kurs ligger på en bra nivå och liknar undervisningen på LiU. Föreläsaren Grieben vill gå igenom grunderna först, så alla kan hänga med i resonemangen, men tyvärr har han inte så inspirerande föreläsningar. Han visar powerpoints som finns att ladda ner på hemsidan. Sedan läser han praktiskt taget det som står på slidsen men byter ut enstaka ord. På vissa slides broderar han ut teorierna mer och då kan det vara mycket givande. Dessutom påpekar han när huvudlitteraturen har luckor och rekommenderar då andra böcker för just de avsnitten. Misstagen i hans engelska är dock lite irriterande. Småsaker som att han alltid uttalar orden determine och interpret (det heter inte deterrrmajn och interpriiit!) och att han har förväxlat revise (revidera) mer reverse (kasta om) utan att inse det är ju sisådär.

+ Bra nivå och ett komplett och lättförståeligt föreläsningsmaterial
+ Föreläsaren förklarar allt och svarar gärna på frågor
- Ej inspirerande föreläsningar. Inte tråkiga, bara inte inspirerande.
- Den låga nivån på engelskan kan vara lite irriterande
(Han sätter r på alla ord som slutar på a -ChinaR, ideaR)

Betyg på kursen, hittills? Skala 1-10: 7,5
Kommer Ellinor klara tentan? Skala 1-10: 7

Labour Economics (5hp, engelska)
(Mikroekonomi. Utbudet och efterfrågan på arbetskraft)
Favoritkursen! Bästa föreläsaren, intressantaste ämnet (mikroekonomi), bästa upplägget på kursen. Pofessor Gevrek har en övning varannan vecka och vi studenter har alltid rätt verktyg för att lösa uppgifterna. Hon skriver hittills på tavlan, illustrerar allt med exempel och ställer frågor för att kolla att vi hänger med. I denna kurs kommer vi också ha ett midterm-exam som utgör 30% av slutbetyget, vilket lättar trycket på sista tentaveckorna något.

+ Bra nivå som föreläsaren går igenom från grunden, men det byggs snabbt på uppåt!
+ Föreläsaren skriver allt på tavlan och får studenterna att vara aktiva i föreläsningen
- Hon pratar oerhört högt. ("Jaha, har ni Gevrek. Hon som skriker") Ibland tror jag att jag ska få tinnitus.

Betyg på kursen, hittills? Skala 1-10: 9,5
Kommer Ellinor klara tentan? Skala 1-10: 9

Finanzpolitik in der EU (6hp, tyska)
(Detta ska vara som en makro-kurs, antar jag, men jag vette tusan..)
En kurs som egentligen ska handla om, just det, finanspolitik i EU. Att det är svårt att koordinera detta, med fokus just på skatter. Hittills har vi mest jobbat på att undvika att somna under föreläsningarna. Data, data och åter data, samt årtal som har med EU att göra och EUs organ och författningar är det som har tagits upp - i en månad! Professor Genser är en dock en mycket sympatisk och glad österrikare, så stort plus för dialekten. Denna kurs läser jag som min tyskakurs, så mitt fokus är snarare att lära mej språk än att lära mej allt om EU.

+ Enkla hp och Genser svarar på alla frågor, även utanför lektionstid
+ Bra övningsuppgifter
- Otroligt tråkigt (inte dåligt, bara tråkigt) upplägg av kursen. Varje föreläsning kämpar flertalet studenter för att hålla sej vakna.. Och han formulerar så långa meningar med bisatser att det är på gränsen till sjukligt.

Betyg på kursen, hittills? Skala 1-10: 5,5 (som språkkurs. Som ekonomikurs? 3,5)
Kommer Ellinor klara tentan? Skala 1-10: 8

Statistik II (6hp, tyska)
(Abstrakt statistik, hittills, som tydligen ska bygga vidare på statistik I)
Statistik-fördjupningskursen som är ett måste om man ska läsa ekonometri. Föreläsningarna leds av den humoristiske Star Wars-nörden Professor Pohlmeier, som är något av en expert på området statistik. Och han vill gärna visa det. Min kompis Peter (som förra året pluggade matematik på universitetet) uttryckte sej såhär i ett mejl till mej:

"Föreläsningen var återigen:
-Mycket lång
-Mycket snabb
-Mycket svår att förstå
Herr Pohlmeier verkar känna sej som en apa i skogen, och svingar sej lätt från ett träd till ett annat. Tyvärr är det många studenter som inte hänger på."

+ Statistik II är en bra kurs att ha läst innan ekonometrin (Gedigen formelsamling)
+ Övningarna är inte helt omöjliga, och pluggar man järnet finns chansen att överleva en tenta, eventuellt.
- Föreläsningarna ger hittills INGET för övningarna och INGET för lärandet i övrigt.

Betyg på kursen, hittills? Skala 1-10: 4,5
Kommer Ellinor klara tentan? Skala 1-10: 5

Schreibseminar für Studierende mit Zuwanderungsgeschichte (3hp, tyska)
(Tyska för invandrare som studerar på universitetet. Fokus på skrivande och stilistik)
Jag är den enda som inte läser ett program på universitetet, och den enda som inte bott i Tyskland i flera år, men min tyska är ändå inte så dålig. Variationen i gruppen är hög, en del har mycket att jobba på, andra är oerhört duktiga. Frau Dietrich håller i undervisningen och vi läser artiklar, tittar på grammatiken, hittar synonymer, omformulerar meningar, osv. Varje vecka har vi en inlämingsuppgift som vi får tillbaka nästa lektion. Frau Dietrich visar även exempel på meningar som vi i klassen har skrivit. Saker som är bra och saker som kan skrivas annorlunda.

+ Det märks att spårkläraren vet vad man behöver jobba på på denna nivå
+ Både grupp- och individanpassat
- Med så kort lektionstid (90 min) stjäls det mycket tid när en elev behöver extra hjälp
- Bara 3 hp för så mycket arbete (men det är ju detta arbete jag mer än gärna gör!)

Betyg på kursen, hittills? Skala 1-10: 8,5
Kommer Ellinor klara tentan? Skala 1-10: 10 (Ingen tenta! Bara inlämingar! Yeah!)

Så, jag hoppas att ni som orkade läsa igenom allt detta (tack mamma och svärmor) nu har fått en bättre bild av hur min studievardag ser ut.

Tyskar vs Svenskar

Detta blir inte en poäng-tävling (svenskarna skulle ju lätt vinna) utan bara några konstateranden att vi är olika. Jag måste citera en mycket träffsäker Camilla (som gör utbytesår i Berlin):

Är alla tyskar jämt förkylda eller varför är de besatta av näsdukar? Hemma är det ju tråkigt om man glömmer sin vattenflaska till träningen, här verkar det stora bekymret vara en glömd näsduk. Likaså när vi gick hem sent igår kväll stannade en tysk kille och frågade om någon av oss hade en näsduk till honom. Förklara detta för mig..


Av någon outgrundlig anledning snyter sej tyskar hela tiden. Och högt. Om man inte kan trumpeta när man snyter sej är man inte tysk. Svenskar i min ålder tycker det är pinsamt att snyta sej, helst gör man det inte alls och måste man, då gör man det så ingen ser, och definitivt så ingen hör. Lite överdrivet kanske, var kan man hitta mellantinget? I Danmark?


Sedan har tyskar också:
1. Dåligt sittande ryggsäck (90-talsryggsäcken som hänger över rumpan, är alldeles för färgglad och fullpackad) eller extremt dåligt sittande axelbandsväska.
2. Ständigt med sej 1,5L petflaskor med vatten. Äger ingen i detta land en riktig vattenflaska? Och vad är det för fel på 33cl?
-De oerhörda mängder vatten de måste dricka kan dock förklara nästa stycke.


Tyskar tycker inte heller det här med toabesök är en särskilt privat angelägenhet. Nej, ju mer det låter som Niagrafallen, desto bättre. I Österrike tyckte jag att det var jobbigt att gå på toa på universitetet eftersom alla toalettstolar praktiskt taget var formade för att det skulle låta så mycket som möjligt när man kissade. Turligt nog är det lite annorlunda modell på toaletterna på Universität Konstanz, så det går undvika Niagarafalls-toabesöken, men jag tror att jag är den enda på campus med tyskt blod i sej som anstränger mej för att göra det. 

Resan till Schweiz

Japp, efter ett smärre kaos lyckades vi komma fram, och som jag anade var det praktiskt taget bara jag och Gianluca som hade koll. När jag sa att vi skulle byta tåg i Radolfzell sa Delia "Va?! Ska vi byta tåg?" varpå jag skrattade högt och tänkte "detta kan inte vara sant" och Lissy passade på att fråga "Varför skrattar du?", "För att Delia inte ens visste att vi skulle byta tåg.", "Va?! Ska vi byta tåg?"

Gianluca tackade mej mycket för stadskartan jag hade skrivit ut med markeringar över var det skedde roliga saker. Jag hann också med att besöka Herbstmesse lite grann och Sonja var med mej.

Bilder:

 Claudia, Martina, Pamela, Gianluca (alla Italien)

 Justyna, Lissy, Delia (Polen, Kina, Rumänien)

 Amandine, Linda (Yann sov och fotograferades ej..) (Fr, Ty, Fr)

 Byte i Radolfzell. Hyfsat läge på järnvägsstationen.
(Det är detta som skiljer mej från övriga;
De sover på tåget - jag stirrar ut genom fönstret för att se nya saker.
De räknar ner minuterna vid bytet - jag springer och tar kick-ass-kort på utsikten)

 Hemma hos mormor i Basel.

 Herbstmesse innehöll mat, marknad och musik.

 Man kunde se mycket saker (lite julklappsinköp). Men man kunde se ännu mer folk.

En av många vackra dricksbrunnar i Basel. Denna med Basels stadsvapen.

Sonja och jag.

Sonja och utsikt över Rhen

Basels stadsvapen, en liten detalj i de stora domkyrkofönstren.

 Vem hade tillräckligt läskig fantasi för att göra dessa träsniderier?

 Herbstmesse innehöll också Vergnügungspark - och mycket av det.

 Vid Messeplatz var den läskigaste attraktionen.

Och såhär såg det ut vid 18-tiden när jag begav mej hemåt.

Och just det: Ironiskt att jag lämnade ett soligt Konstanz (ännu soligare än bilden från Radolfzell) för ett molningt Basel. Det brukar vara tvärtom på hösten.

B A S E L

Japp, jag ska ut och resa imorgon - till Basel, till mormor! Basel ingår nämligen i den otroligt prisvärda Baden-Würrtemberg-biljetten (trots att staden ligger i ett annat land) och för 29 euro kan upp till fem personer resa andraklass- och regionaltåg i hela B-W och till vissa städer i Bayern, Rheinland-Pfalz, Österrike, Schweiz och Frankrike.

Och några av mina vänner var sugna på att åka till Basel, så jag ringde mormor igår och frågade om hon gjorde något särskilt i helgen eller om jag kunde komma förbi på söndag. Först trodde jag inte att det skulle bli av eftersom allt är stängt på söndagar. Basel är en fin stad, men man måste ju ha något att göra. Därför var det otroligt bra att mormor sa "ja, det är ju Basler Herbstmesse nu.." alltså höstmässan (antar att det är motsvarande skördefesterna, men i stadstappning med karuseller och dylikt), så det är mycket på gång i staden.

Jag har ju bara tänkt vara hos mormor, men jag har ändå tagit en titt på vad mässan har att erbjuda och skrivit ut en karta över områdena och vilka aktiviteter som erbjuds. Jag antar att det blir jag som får informera de andra på tåget imorgon, för hur "spontan" jag än bestämmer mej för att vara inför en resa eller utflykt slutar det ändå alltid med att jag har kollat upp och planerat allt.

Och ja, jag har tydligen lovat både ett blogginlägg om mina kurser och ett om mina vänner. Men, det får vänta till efter helgen!

Fakta, älskade fakta

Något av det mest provocerande är när fakta presenteras på ett felaktigt sätt, framförallt när orden procent och procentenheter blandas hej vilt. Denna gång är det en ingress-skrivare som har slagit till på SVT Debatt. Såhär sammanfattas Stephan Rössners artikel:

SOCKER Mycket av debatten om socker styrs av kommersiella intressen. /.../Experter och företag har olika svar på vad som är ett okej intag av socker per dag. Företagens svar är 15 procent högre än experternas. Anledningen till det är solklar: Företagen vill kunna sälja sina produkter. /.../

Men detta är vad professorn faktiskt skriver i sin debattartikel:

 "Experter menar att ett 10 procents intag om dagen är okej medan inudstrin påstår att den rätta siffran är 25 procent."

Skillnaden mellan 10 procent och 25 procent är 15 procentenheter, eller hela 150 procent. Tråkigt att ingressen som antagligen skrivits av någon på SVT inte alls förmedlar allvaret. 15 procent är ju ingenting.

Expert: Man får bara äta en Snickers om dagen.

Företaget: Nej, man får äta en komma femton Snickers om dagen! *gnuggar sina ondskefulla händer*

Uni Konstanz vs LiU

Nu är det dags för den stora tävlingen: Universität Konstanz vs Linköpings Universitet..

Svarta tavlor med dammiga kritor - Stoooora whiteboards

Hochschulsport (En sport = 10-40 euro/termin) - Campushallen (900 kr för ett 10-kort)

Sönderfallande campus/byggarbetsplats - Mestadels fräscha lokaler om än tråkiga

Biblioteket med alla kursböcker i många ex - Okej bibliotek med för hög ljudnivå

Få självstudieplatser (halva biblioteket är stängt) - Ganska gott om pluggplatser

Mensa-matsalen, en måltid för 2,50 euro - Mikrovågsugnar överallt

Studentbussbiljetten 45 euro/ termin - Östgötatrafikens månadskort ca 300-400 kr

Sterila korridorsrum med bajjamajja-toaletter - Ryds korridorsboenden

Utsikt över Bodensjön - Fina byggnader som tillhör Valla folkhögskola

16 timmar lärarlett per vecka - 6 timmar lärarlett per vecka

Alla kurser på en gång - En kurs i taget

Alla prov på en gång - Ett prov i taget

Slutresultat: Uni Konstanz - Linköpings Universitet 7 - 7

Resultatet stämmer nog ganska bra. Linköping är fräscht och ett bra ställe att plugga på, men man måste fixa mycket själv (kurslitteratur, lunchlåda, mycket självstudier) medan campus i Konstanz är en knasig betongkloss som faller isär, men de gör allt för att hjälpa studenterna (alla böcker kan man låna, matsalen tillhandahåller många rätter till bra priser, alla studenter åker gratis buss efter kl.19, det är mycket schemalagd tid). Ett stort plus är utsikten och de lärarledda timmarna. Minuset är det stängda biblioteket och studentbostäderna.

Igår var jag förresten på speeddating med Lei-gruppen (de som t.ex. anordnade resan till Österrike) och då frågade min kompis Delia, från Rumänien, om Josef visste om att jag var där..

Uppdatering av listan kl.14.54 (efter lunch med kompisgänget):
Konstanz får ett poäng till, eftersom jag har hittat mitt otroligt underbara kompisgäng här. De måste presenteras närmare under helgen!


Slutresultat: Uni Konstanz - Linköpings Universitet 8 - 7
Men, även fast Konstanz leder just nu så kommer det alltid kännas tomt utan Josef. Vilken tur att han kommer om 13 dagar!


OBS! Nu går det att kommentera på bloggen utan att ha ett google-konto eller liknande. Bara att skriva i sitt namn/smeknamn/vara anonym och skriva en kommentar!

Matematiska Konstanz

Innan jag kom till Konstanz blev jag varnad, mest från kommentarerna på stars.liu.se som berättade att Universität Konstanz var matematiskt och torrt. Därför läste jag en mattekurs i Linköping innan jag åkte iväg. Hittills har inte mina kunskaper varit till jättestor nytta för mina kurser, eftersom:

- Finanzpolitik in der EU hittills har handlat om att komma ihåg årtal.
- Professorn i Labour Economics går igenom allt långsamt och tydligt.
- Professorn i Macroeconomics likaså.
- Tyskaseminariet handlar om språk.

Men, jag bytte ut en kurs mot statistik 2, som man tydligen måste läsa för att göra ekonometri till våren. Och här har jag stött på problem. Vi har inte alls gått igenom samma saker i statistik 1, och man kan lugnt säga att undervisningen här är mer matematiskt inriktad (bevisa den reglen med denna matematiska formel..) istället för att gå in på förståelsen bakom. I Linköping vad det helt tvärtom, och den statistikkursen jag gick har blivit lovprisad åtskilliga år i rad och den ansvarige läraren har fått pris som bästa föreläsare.

Men, tyskarna gillar det på det andra sättet. Så till den milda grad att det inte ens hjälper att läsa grundstatistikboken från börjar för att förstå. Redan där är det matematiska språket för komplext för mej. Det innehåller bokstäver som jag inte har en vildaste aning om vad de betyder. Emellanåt ställer även det tyska språket till problem.

Om en timme börjar övningen. Jag har klarat första uppgiften.. av fem. Men, jag har nästan listat ut vilken formel de är ute efter på två av de andra uppgifterna. Vet bara inte hur man använder dem. Imorgon kommer en sammanfattning av mina kurser såhär långt. Och ni har väl redan listat ut att statistiken kommer bli den mest krävande.